För några år sedan kunde man läsa en liten notis i våra dagliga tidningar, som meddelade, att de amerikanska strömlinjetågen på grund av kriget och de därav följande inskränkningarna helt skulle indragas. Dessbättre visade sig den svenska pressen den gången vara dåligt underrättad. Strömlinjetågen gå fortfarande, ehuru i begränsad omfatt- ning. Betydande inskränkningar ha visserligen måst göras i den luxuösa, snabba persontrafiken där ute i det stora landet i väster. Men de flesta av de kända strömlinjeexpresserna stå till yankees tjänst den dag som i dag är. Strömlinje — diesel — ett nytt begrepp. Under de senaste 8—10 åren ge- nomgick den snabba persontrafiken i Förenta staterna en stark utveckling. ”Strömlinjen” och den s. k. ”diesel-elec- trics”-driftmetoden återuppväckte in- tresset för järnvägarna. De vackra tå- gen dragna av stora, snabba lokomotiv av relativt ny konstruktion, (vars hu- vudprincip vi senare skola beröra) var precis något som föll amerikanarna i smaken. Ibland stöta vi på bilder i press Silverexpressen har fått låna sitt namn till denna intressanta artikel, men på bilden ovan är det ”City of Los Angeles” som fascinerar oss. Tåget, som äges av Chicago & North Western Railroad och The Union Pacific gemensamt, består av inte mindre än 17 vagnar och har en styrka av 6 000 hkr. Sträckan mellan Chicago och Los Angeles tillryggalägges på 89 timmar och 45 minuter! och film, där ett tåg rusar fram draget av en för oss ovanlig loktyp. Det ser när- mast ut som :en järnvägsvagn men med framdelen utformad som en hög, något hoptryckt bilmotorhuv och över denna vindrutor som på en bil. Denna den yttre likheten mellan ett dieselelektriskt lok och en modern personbil är för öv- rigt inte den enda. Bl. a. har loket en förbränningsmotor som drives med (rå) olja. Kriget mellan järnvägen—bilen—flyget. Ett studium av dieseltågens utveck- lingshistoria blottar många intressanta förhållanden. Släktskapet med ”den amerikanska var mans egendom-bilen” — är påfallande. Det är också utan tvi- vel bilen som framtvingat detta järn- vägarnas senaste trumfess. När depres- sionen bröt ut på allvar i Amerika år 1929, ställdes tågtrafiken inför mycket stora svårigheter. Resandeströmmen ”Ryktet om min död är betydligt överdrivet” — med dessa nu bevingade ord hade den amerikanske humoristen Mark Twain en gång glädjen tillbakavisa alla påståenden om hans frånfälle. De kunna i dag med samma sanning användas för att avliva varje meddelande om att de ele- ganta snabbgående strömlin- jeformade dieseltågen — de må nu heta Mark Twain, Sil- verexpressen eller något an- nat — ej längre skulle vara i trafik. SN J 10/11 1944. TEKNIK för ALLA 9