Detta var som sagt år 1934. På grund av den väldiga popularitet som dessa nya tåg rönte ökades snabbt tågbestån- det av strömlinjetåg. Snart sagt varje större bolag lade sig, åtminstone på huvudlinjerna, till med den attraktion, som dessa nya tåg utgjorde. Union Pacific t. ex., pioniären i strömlinjefrå- gan, insatte flera nya tåg på sina linjer från Chicago västerut. ”City of Salina” efterföljdes av ”City of Portland”, ”City of Denwer” och slut- ligen av de nuvarande 17-vagnarstågen ”City of San Francisco” och ”City of Los Angeles”, två verkligt luxuösa rul- lande hotell, mellan Chicago och San Francisco. Som en kuriositet kan näm- nas, att det första av dessa tåg, ”City of Salina” nyligen nedskrotats till för- mån för flygplanstillverkningen, vilket skarpt kritiserats från järnvägshistoris- ka kretsar. Övriga mera kända diesel-streamliner, vars namn Ni säkert läst någon gång, äro t. ex. ”The Flying Yankee”, ”The Comet”, ”The Silver Meteor”, ”Southern Belle”, ”Royal Bleu”, ”Green Diamont”, ”Mark Twain Zephyr”, ”The Champion”, ”El Capitan”, ”The Scout”, ”The Chief” och ”The Super Chief”. Inför dessa tre sista namn, som skulle kunna översättas med ”Spejaren”, ”Höv- dingen” och ”Lyxhövdingen” skall vi stanna några ögonblick. De tillhöra alla tre Santa Fe-banan, den längsta banan i staterna, och kring dem svärmar ett särskilt skimmer av sensation och festivitas. 1938 insattes de på linjen från Chicago via Santa Fe, beläget i de vilda apachernas land, ned västerut till Grand Canyon och GCaliforniens soliga dalar. Denna sträcka hade förut tagit betydligt över 2 dygn i restid. Nu skars tiden ner till 39 timmar 45 minuter. Man kunde lämna Chicago kl. 6 lördag e. m. och vara framme i Los Angeles måndag f. m. Här ute i västerns heta öknar och prärier hade en tvådagars resa varit mycket påfrestande i den torra värmen. Nu reste man i luftkonditionerade vag- nar i en komfortabel miljö på nästan halva tiden. Framgången blev stor. In- tresset ute i bygderna steg för var dag. Alla ville resa med det nya tåget, trots att det till en början var rätt dyrt. Tå- gen var fulltecknade veckor i förväg. Det lyxbetonade Los Angeles och Holly- wood hade fått en förstklassig förbin delse med de mellersta och östra sta-fs terna. Och chicagobon, som ville se väs- tern och Californien, anammade med en- '' tusiasm den förr så besvärliga tågresan. Skönhetspriset bland tåg. Frågan är om inte Santa Fe genom sina 13 streamliners slagit rekordet i po- pularitet. Deras tåg har på 30 dagar fått mer reklam i pressen än de flesta andra tåg fått på 30 år. Och rent este- tiskt skulle jag vilja påstå, att dessa tåg tar priset. Vanligen bestå de av 12—15 vagnar, som äro byggda i rostfritt stål och duraliminium. Lokomotivet, som ut- göres av två till tre enheter vart och ett om 2000 hkr., är likaväl som alla vag- narna blankt skinande som välpolerat silver. Santa Fe-tågen kallas också po- pulärt för Silverexpressen. Det första lokomotivet, m. a. o. det som går först i sättet är längst fram över förarhytten målat i lackrött och med det stora gula korset som är Santa Fe-banans vapen- sköld. En färgprakt utan like. När tå- get rusar fram över slätten får man onekligen en illusion av en röd komet med efterföljande lång glittrande svans i solskenet. (Apropå attraktiva tåg. Var- för kan inte S. J. göra våra större snäll- tåg i djärvare färger?). En vän till mig berättar, att den syn, som en gång mötte honom ute på den 100 mil vida prärien borta i Kansas, var en upplevelse. På en bilfärd hade han stannat vid en järnvägsövergång i ett litet samhälle, som bildats kring en ben- sinstation. Järnvägen, som här löpte förbi rakt som dragen efter en kmlång linjal tillhörde Santa Fe R. R. Långt bort i fjärran hördes en signal genom tystnaden. En sirenton som av en atlant- ångare, mitt ute i den snustorra, brun- brända prärien. Ja, det var ”the Chief” som nalkades. Allt arbete stannade av : i det lilla samhället. Allas blickar rik- tades åt ett håll. Mot tåget. Svagt stiger dånet från det annalkande ”undret”. På fem—sex km avstånd bort i öster synes ett lysande, runt klot som hastigt rullar närmare. Signalerna för vägövergången, dova nästan hemska — öka i styrka. På några få sekunder kulminerar dånet och ett blixtrande blankt vidunder i stål och lackrött rusar förbi med en fart av 170 km/tim. Ytterligare några sekunder. Och endast ett dammoln över nejden be- visar vad som passerat. Det lilla sam- hället återgår till arbetet. Det var Sil- verexpressen, symbolen för morgonda- gens tåg i Amerika. Key Hermansson. Tåget till vänster var modernt 1870. Till höger synes det första ström- linjeformade tåget i världen, ”City of Salina”, tillhörigt Union Pacific- banan. Det begagnas nu i en viktig uppgift för det nationella försvaret. 10/11 1944. TEKNIK för ALLA — 11