Vad menas med pulvermetallurgi? Den klassiska metallurgiens framställ- ningsmetoder innefatta alltid ett smält- ningsförfarande. Pulverrhetallurgien däremot är kons- ten att göra metallföremål av pulver utan att metallens smältpunkt någonsin uppnås. Dess karakteristiska process är sintringen. Med sintring i ordets allmän- na, teoretiska betydelse mena vi den pro- cedur, som består i att fasta kroppar bindas samman under inflytande av krafter, som utgå från kropparnas ato- mer. En viss smältning i gränsskiktet mellan de fasta kropparna förekommer ofta utan att förloppet därför förlorar sin karaktär av sintring. Egentligen är det en gammal konst I Egypten har man funnit 5 000 år gamla föremål av järn, som troligen till- verkats genom att svampigt järn pres- sades eller hamrades till järnföremål, vilka sedan värmebehandlades. På nå- got liknande sätt torde även våra för- fäder en gång förfarit. Inkafolket i Sydamerika hade före spanjorernas ödesdigra ditkomst smyc- ken av ett material, som bestod av guld, silver och platina. Eftersom platina ic- ke kunde . smältas med de hjälpmedel som stodo till förfogande, åstadkom man legeringarna genom att pressa samman pulver av metallerna i fråga, dock utan värmebehandling. Svårsmälta metaller tvungo fram den nya metallurgien Den kände engelske vetenskapsmannen A. H. Wollaston publicerade år 1829 i Philosophical Magazin en redogörelse för framställning av föremål av platina ge- nom pressning av platinapulver och presstyckets värmebehandling. Metoden var av värde genom att man då ännu icke var i stånd att smälta platina (smältpunkt 1764” C). Sin första prak- tiska användning fick den nya metallur- gien, då kejserliga ryska myntet vid 1800-talets mitt tillverkade platinamynt 8 TEKNIK för ALLA Fil. lic. P. Erik Wretblad, Fagersta ger här en utomordentligt intres- sant redogörelse för de nya metallurgiska framställningsmetoder, som komma till användning inom järn- och metallindustrin. Hans skildring omfattar både en lärorik historik och en lättillgänglig orientering över det intensiva forsknings- och experimentarbete, som bedrives på detta område. på pulvermetallurgisk väg. I övrigt gjor- de den pulvermetallurgiska tekniken fö- ga framsteg under återstoden av år- hundradet, och det var först in på 1900- talet, som det nya förfarandet fick till- lämpningar av stor teknisk betydelse. En epokgöranhde händelse inträffade år 1909 i Förenta Staterna, då W. D. Coolidge fann en pulvermetallurgisk me- tod att framställa wolfram i sådan form, att det kunde bearbetas. I och med det- ta skapades icke blott en nödvändig för- utsättning för den moderna glödlamps- industrien, utan härmed lades även grun- den till den pulvermetallurgiska indu- strien. Det långvariga experimentarbe- te, som på detta sätt kröntes med fram- gång, utfördes hos det av Edison grun- dade bolaget, General Electric Co., vid dess forskningsavdelning i Schenectady i staten New York. Fortfarande är Coo- lidge knuten till denna forskningsavdel- ning, nu såsom dess chef. Det är alltså i vår generation, som den pulverme- tallurgiska industrien grundats. Elektroindustrien stod fadder De betydelsefulla pulvermetallurgiska produkter, som kommo i tur närmast ef- ter wolfram voro självsmörjande lager och hårdmetall. General Electric torde kunna göra anspråk på äran att ha va- rit den första tillverkaren även av själv- smörjande lager. Hårdmetallen har upp- funnits av Osrambolaget och var först avsedd till dragskivor för wolframtråd. Det kan synas anmärkningsvärt, att järn- och metallindustrien länge icke på något sätt medverkade vid pulverme- tallurgiens utveckling, utan att det blev den elektriska industrien, som främst drog nytta av metoden. Till en del be- rodde detta väl på att elektroindustrien nödvändigt behövde de nya produkterna (även de självsmörjande lagren lära först ha framkommit för en av dess till- verkningar, , nämligen kylskåpen, och bland nya pulvermetallurgiska produk- ter märkas sintrade magneter). Men en annan viktig bidragande orsak låg i det förhållandet, att pulvermetallurgien all- tid kräver dels stor precision i arbetet, dels mycken forskning. Och åtminstone vid början av innevarande århundrade bedrev icke ens i Amerika järn- och me- tallindustrien ett forskningsarbete, som på något sätt kunde jämföras med elek- troindustriens. I den mån järn- och me- tallindustrien på senare tid tagit veten- skaplig forskning i sin tjänst, har den även fått möjlighet att begagna pulver- metallurgiska metoder. Pulvermetallurgien börjar konkurrera med klassisk metallurgi = Hittills uppräknade produkter — wolfram, självsmörjande lager och hård- metall — utgöra typiska exempel på ar- tiklar, som icke kunna framställas på annat sätt än pulvermetallurgiskt. På senare tid har emellertid en ny era tagit sin början, då pulvermetallurgien börjat BRAr AR