IN ÖS Förstoringsapparat för negativformat 2£X36 mm, typ ”Fam IT”; med automa- tisk inställning medelst styrskena, 10 ggr lineär förstoring. De dyrare apparaterna göras numera vertikala och finnas i många varia- tioner och prislägen. Här avbildas någ- ra olika typer, Fig. 5—8. På dessa ap- parater ändras förstoringsgraden genom apparatens höjning och sänkning på ståndaren. Hos apparater med automa- tisk skärpeinställning blir därför stån- darens höjd avgörande för den maxima- la förstoringsgraden. Fig. 5. För de stör- re bör denna vara minst 6 ggr och de mindre 10 ggr. För att kunna komma upp i större förstoringsgrader göres ståndaren svängbar på de flesta ej auto- matiska apparater, så att förstoringar kunna göras mot ett lägre bord eller mot golvet. En del apparater kunna ställas i horisontellt läge för projektion mot en vägg. Kondensorbelysning i förening med opallampa användes i de flesta ap- parater. I en del större kan man även byta ut kondensorn mot en opalglasski- va, varvid diffus belysning erhålles. Dessa användas särskilt vid förstoring av porträtt och mycket repade negativ. Även huven brukar på de större appa- raterna vara utbytbar mot en huv med fler lampor, så att fullt diffust ljus er- hålles. Negativhållaren. Negativhållaren består i sin enklaste form av en träarm, i vilken plåten läg- ges, medan filmen placeras mellan ett par glasskivor. Numera förses appara- terna med särskilda specialnegativhål- lare där filmen ligger absolut plant mel- lan ett par spegelglasskivor, som sluter tätt till apparaten, så att intet ljus tränger utåt sidorna. Dessa specialhål- lare bestå av en fällram av metall med två stycken spegelglasskivor, som pres- Fig. 6 visar likaledes en förstoringsapparat = för negativformat 2,X36 mm, men av typ ”Ope- mus”. DLineär förstoring på bottenbrädet 10 ggr, på golvet eller väggen obegränsad. 20 TEKNIK för ALLA 8/6 1945 FÖRSTORA själv Edra fotografier 2:a avsnittet av Gösta Wahlströms tips och råd för fotografiskt laboratoriearbete i hemmiljö. sas ihop av fjädrar och kunna öppnas med en hävarm, som står i förbindelse med en excenter. Fig. 9. Tack vare den- na excenteranordning kan man flytta filmen utan att behöva taga ut negativ- hållaren från förstoringsapparaten. He- la filmrullar kunna även matas fram, men man bör undvika dylikt, då repor lätt kunna skada filmens skiktsida. Ne- gativhållaren är vanligen kombinerad med någon anordning för avmaskning. Hos en del apparater inskjuter man me- tallmasker omedelbart under negativet eller lägger dem ovanpå negativhålla- ren. På andra särskilt större appara- ter finnas även ställbara stållinjaler, så att intet obehörigt vitt ljus strålar in i bilden och slöjar papperet. Det går t. ex. inte att lägga in en 4X4-bild i en appa- rat för 6X9-format utan att först av- maska densamma. Har man ej avmask- ningsramar, som passa till det format, man vill förstora, måste man skära ut sådana i svart papper och lägga mellan glasskivorna. Denna avmaskning avser inte att åstadkomma en skarp vit kant på bilden,utan detta måste göras med spe- ciella pappershållare. Pappershållare är ej nödvändigt, men av mycket stort vär- de, och många olika typer finnas i han- deln. Den bekvämaste är avmasknings- ramen med ställbara stållinjaler. Fig. 10. Innan vi nu gå in i mörkrummet och börja förstoringsarbetet, skall jag nämna något om mörkrummet, negativet och olika papper. Hur skall negativet se ut? Ja, alla negativ som gå att kopiera gå även att förstora, men för den som inte har förstorat förr, är det bäst att anpassa sina negativ efter följande ford- ringar: 1. bästa skärpa 2. Tätt exponerade 3. lämplig svärtning 4. rena, fläckfria filmer 5. finkorniga filmer. Punkt nr. 5 kan man pruta på något om det gäller större negativformat och ej så stor förstoringsgrad. För småbilds- negativ är finkornigheten ett nödvändigt krav. Det är vidare av stor vikt, att nega- tiv som skall förstoras, inte ha för stort svärtningsomfång. I största allmänhet får man nog säga att de mjuka negati- ven lämpa sig bäst. Val av förstoringspapper. Bromsilverpapper. Till förstoringar har man att välja på en mängd olika papperssorter och ytor. Förstoringar göras i allmänhet på brom- silverpapper, som genom sin högre käns- Fig. 9: Specialnegativ- hållare för klippta och oklippta filmer Fig. 7: MAGNIFAX = förstoringsapparat för 6,5X9 em film eller plåtnegativ, är vridbar i såväl vertikal som horisontal led liksom även korrigering av perspek- tivfel i negativet. Lineär förstorings- grad på bottenbrädet 5 1/2 ggr på gol- vet (eller väggen) obegränsad. lighet lämpar sig för ljussvaga appara- ter. Dessa papper tillverkas också i ett flertal hårdhetsgrader, de flesta fabri- kat ha 4 å 5 hårdhetsgrader. Klorbromsilverpapper. Klorbromsilverpapperet innehåller så- väl klor- som bromsilver och blir därför något långsammare, beroende på sam- mansättningen. Ett klorsilverrikt pap- per är i allmänhet långsammare än ett som är rikare på bromsilver. Känslig- heten hos klorsilver är förhållandevis låg, varför det användes företrädesvis till kontaktkopieringspapper. Förmågan att särskilja detaljer även i de mörka- re bildpartierna är mycket god; därför ingår klorsilver i förstoringspapper. Klorbromsilverpapperen kunna vanligen med lika stor fördel användas för så väl förstoringar som till kopieringsarbete. De föredragas därför särskilt av por- trättfotograferna, då de framkalla med större kraft i djupet och mer branthet i högdagrarna, vilket betyder att svärt- ningsomfånget är större. Dessa papper kunna med olika framkallare ge olika ton. Klorbromsilverpapper finnes ofta i bara ett par hårdhetsgrader, hårt och normalt. Papperens yta och färgton spela en viktig roll. De blanka papperen passa bäst för de små formaten samt för bil- der som skola reproduceras. Större för- storingar göras i allmänhet på halv- matt eller matt papper. De grova pap- peren (halvmatt-grovt royal) lämpa sig bäst för mycket stora förstoringar. Att bestämma en yta för ett visst format är naturligtvis i första hand en smaksak beroende på bildernas utseen- de, detaljrikedom och innehåll, men som en allmän grundregel kan man nog sä- ga att ett större format ger en större grovkornighet. Färgen spelar också en mycket stor roll. Papperen framställas i olika färger som variera från vitt till creme med mellantoner i elfenben, an- tik, benvitt o.s.v. Det vita papperet användes väl mest, men färgtonen hos bilden måste stå i samklang med bildens innehåll. Till ett soligt sommarlandskap användes ofta ett gulaktigt papper t. ex. chamois-fär- gat, likaså för porträtt där färgen steg- ras ytterligare genom bruntoning. Där- emot bör man akta sig för gulaktiga papper, när det gäller vinterbilder, natt- "bilder o. d. En sak som till att börja med måste beaktas är att man håller sig till ett och samma märke, då känsligheten och hårdhetsbeteckningarna variera en hel del. Om man därför använder olika fa- brikat försvåras arbetet onödigt. Det sista kanske är litet svårt att ef- Fig. 10: Pappershållare (el- ler avmasknings- ram). Linjalerna håller papperet plant och lämnar en rätvinklig ca 5 mm vit kant runt förstoringen. terfölja, då det för närvarande råder stor brist på papper. Man är tvungen taga det som står att få. Mörkrummet. Ja, det är en fråga, var skall jag hålla till? Som jag förut nämnt behövs det ju ej så stora utrymmen. Den som har ett badrum kan känna sig tillfredsställd. Alltså inreder vi detta. Följande grejor äro nödvändiga: En mörkrumslampa, ett par framkall- ningsskålar, en större och en mindre (den förstnämnda bör vara något större än de största bilder som vi tänker för- stora); en fixerskål och en skål för av- brytningsbad. Vidare behövs en termo- JANE AS FILMAREX O förstoringsapparat för negativ 6X6. Lineär förstoringsgrad på bottenbrädet 7? ggr. meter, sax, blyertspenna, förstorings- glas, klocka och ett par pincetter eller laboratorieklämmor. Förstoringsarbetet utföres i orange- rött eller ännu bättre gulgrönt ljus. Vi skaffar oss därför ett filter t. ex. Wrat- tens filter nr. OA eller Agfa nr. 113, som erhållas hos alla fotohandlare. Slut på 2:a avsnittet. 8/6 1945 TEKNIK för ALLA 21