Fig. 7: MAGNIFAX = förstoringsapparat för 6,5X9 em film eller plåtnegativ, är vridbar i såväl vertikal som horisontal led liksom även korrigering av perspek- tivfel i negativet. Lineär förstorings- grad på bottenbrädet 5 1/2 ggr på gol- vet (eller väggen) obegränsad. lighet lämpar sig för ljussvaga appara- ter. Dessa papper tillverkas också i ett flertal hårdhetsgrader, de flesta fabri- kat ha 4 äå 5 hårdhetsgrader. Klorbromsilver papper. Klorbromsilverpapperet innehåller så- väl klor- som bromsilver och blir därför något långsammare, beroende på sam- mansättningen. Ett klorsilverrikt pap- per är i allmänhet långsammare än ett som är rikare på bromsilver. Känslig- heten hos klorsilver är förhållandevis låg, varför det användes företrädesvis till kontaktkopieringspapper. Förmågan att särskilja detaljer även i de mörka- re bildpartierna är mycket god; därför ingår klorsilver i förstoringspapper. Klorbromsilverpapperen kunna vanligen med lika stor fördel användas för så väl förstoringar som till kopieringsarbete. De föredragas därför särskilt av por- trättfotograferna, då de framkalla med större kraft i djupet och mer branthet i högdagrarna, vilket betyder att svärt- ningsomfånget är större. Dessa papper "kunna med olika framkallare ge olika ton. Klorbromsilverpapper finnes ofta i bara ett par hårdhetsgrader, hårt och normalt. Papperens yta och färgton spela en viktig roll. De blanka papperen passa bäst för de små formaten samt för bil- der som skola reproduceras. Större för- storingar göras i allmänhet på halv- matt eller matt papper. De grova pap- peren (halvmatt-grovt royal) lämpa sig bäst för mycket stora förstoringar. Att bestämma en yta för ett visst format är naturligtvis i första hand en smaksak beroende på bildernas utseen- de, detaljrikedom och innehåll, men som en allmän grundregel kan man nog sä- ga att ett större format ger en större grovkornighet. Färgen spelar också en mycket stor roll. Papperen framställas i olika färger som variera från vitt till creme med mellantoner i elfenben, an- tik, benvitt o.s.v. Det vita papperet användes väl mest, men färgtonen hos bilden måste stå i samklang med bildens innehåll. Till ett soligt sommarlandskap användes ofta ett gulaktigt papper t. ex. chamois-fär- gat, likaså för porträtt där färgen steg- ras ytterligare genom bruntoning. Där- emot bör man akta sig för gulaktiga papper, när det gäller vinterbilder, natt- "bilder o. d. En sak som till att börja med måste beaktas är att man håller sig till ett och samma märke, då känsligheten och hårdhetsbeteckningarna variera en hel del. Om man därför använder olika fa- brikat försvåras arbetet onödigt. Det sista kanske är litet svårt att ef- Fig. 10: Pappershållare (el- ler avmasknings- ram). Linjalerna håller papperet plant och lämnar en rätvinklig ca 5 : mm vit kant runt förstoringen. terfölja, då det för närvarande råder stor brist på papper. Man är tvungen taga det som står att få. Mörkrummet. Ja, det är en fråga, var skall jag hålla till? Som jag förut nämnt behövs det ju ej så stora utrymmen. Den som har ett badrum kan känna sig tillfredsställd. Alltså inreder vi detta. Följande grejor äro nödvändiga: En mörkrumslampa, ett par framkall- ningsskålar, en större och en mindre (den förstnämnda bör vara något större än de största bilder som vi tänker för- stora); en fixerskål och en skål för av- brytningsbad. Vidare behövs en termo- Fig.8: S FILMAREX O förstoringsapparat för negativ 6X6. Lineär förstoringsgrad på bottenbrädet 7? ggr. meter, sax, blyertspenna, förstorings- glas, klocka och ett par pincetter eller laboratorieklämmor. Förstoringsarbetet utföres i orange- rött eller ännu bättre gulgrönt ljus. Vi skaffar oss därför ett filter t. ex. Wrat- tens filter nr. OA eller Agfa nr. 113, som erhållas hos alla fotohandlare. Slut på 2:a avsnittet. 8/6 1945. TEKNIK för ALLA 21