Casey Jones SJ-modell Skala 1:100 Spår- och kontaktledningar 4:e byggnadsbeskrivningen NE — Vid det här laget sitter Ni väl och sä- ger fula ord, eftersom det är så länge sedan vi gjorde något åt själva anlägg- ningen. Vi skall reparera skadan genom att denna gång komma med ett verkligt bombnedslag av fredligt slag. Det som oss veterligt aldrig blivit ventilerat or- dentligt i tryck — nämligen kontaktled- ningarna på våra statsbanor — det kom- mer nu Teknik för Alla med. Först inom vår hobby som alltid! Var nu hyggliga och vänta ett slag, innan Ni kastar er över ritningarna. Vi — —B skall ändå göra vårt bästa för att snarast komma till dem. Förra gången var vi klara att lägga rälsen. Men eftersom rälsläggning hör till det som tjatats om och om Ing. R. Pettersson (t. h.) och modellbyggare S. Bjur- man i lödtagen på SJ-banan. - igen, tar vi det kortfattat och hänvisar intresserade, men okunniga på området till TfA:s handbok ”Modelljärnvägen del I”. På fig. 1 ser Ni en skiss över anlägg- ningen, där spårsystemet fått represen- teras av kontaktledningen. Själva rälsen går nämligen obruten genom hela model- len, det är endast kontaktledningen som delats upp i erforderliga sektioner för automatdrift av banan. Systemet består, som synes, av en dubbelspårig huvudlinje med en bangård, där två av de fyra spå- ren utgör tågvägar. Spår III har ut- dragsspår och spår IV är lastspår. Sta- tionsbyggnaden tillhör SJ nyaste typ och består av två, medelst en täckt gång sammankopplade byggnader. I den ena finnas alla expeditioner samt väntsalar. Den andra byggnaden är godsmagasin. Alltsammans kommer så småningom i ritning i TfA. Stationen har kallats RALLERSTA för att ej förväxlas med en existerande sådan. Stationsområdet kontrolleras av dvärgsignaler i båda riktningar för samtliga spår. El-skär- mar varna för spänning, om lastspåret skall begagnas. In- och utfart kontrolle- ras av vederbörliga signaler i skala. På anläggningens ena långsida finnes som bekant en tunnel. Vänstertåget står uppställt på isolerad bansträcka och lika- så högertåget. Dessa isolerade bandelar är på fig. I betecknade UPPSTÄLL- NING. Det tåg som kommer på spår II sluter genom strömavtagarna strömmen mellan linjens kontaktledning och RELÄ- STRÄCKAN, varvid en motordriven reo- stat sätter i gång och sänker spänningen på STOPPSTRÄCKAN. Genom en lagom utväxling på reostaten kommer tåget att mjukt stanna vid plattformen. Då spän- ningen blivit noll, sluter reostaten auto- matiskt en kontakt som vänder ström- riktningen hos reostatmotorn. Spän- ningen ökar, tåget sätter mjukt i ” gång och får full ström, när det läm- I TT 3 || 3 Il EJ äl Il Ej | IL KLO Jr || (FH | EREIER | I | 3 I || Säl SEE NA EGR Ir — SE IL GAN — KE — 2 É Fig. 3, Ledningsanordningar för lUinje- stolpe å SJ. Skala 1:100. 22 TEKNIK för ALLA 20/7 1945 = nar STOPPSTRÄCKAN och åter kommer ut på linjen. En rälskontakt bryter strömmen till reostaten, som stannar i fullt spänningsläge för att vara redo till nästa körning. Eftersom avbrotten sker i kontaktled- ningen lägger vi rälsen fast och ordent- ligt med kraftiga förbindningar mellan rälslängderna. Runt hela anläggningen — utom i tunneln — lägger vi först sli- pers av ljusbrun papp, 27 mm långa och av lämplig tjocklek. Detta har tidigare berörts. Grunden är redan på detta sta- dium struken med lämplig ljusgrå färg. Syllarna (sliperna) har fått bli genom- blötta i en lösning av cellufixfilm eller kallim. De tagas upp ur lösningen med knappnål och placeras på sin plats. Två dagar måste syllarna ligga för att torka ordentligt. Det är ett tidsödande jobb, men snyggt blir det. Därefter tages var sjätte eller sjunde syll bort och ersättes med en syll av bleckplåt, i varje fall av lödbar metall. Metallsyllarna nubbas fast vid underla- get och bestrykas med lödpasta. Alla RR SER SES INTI TES SR ör 0 0 I Fig. 2. Utbalansering mellan kontakt- och bärlina för mekanisk sammankopp- ling vid fjäder- eller viktavspänning.