växlar göras fasta, eftersom ingen väx- ling skall ske, och banan bör tåla om- flyttningar och transporter. Rejäla gre- jor måste det vara. I växlarna läggas endast metallsyllar. Nu sträckes ena rälen och lödes fast vid metallsyllarna. Vi använder redan tillverkade spårmått, sträcker den andra rälen, samt löder den. Slutligen målas metallsyllarna, så att de inte skiljer sig från pappditona. Rälsskarvarna måste vara starka. Där läggas bredare syllar. Skarvarna lödas. Som extra förstärkning förbindas de bå- da rälslängderna med pålödda koppar- trådar. I tunneln är det svårt att löda. Därför tillverkas färdiga spårlängder utanför densamma. De har enbart lödda metall- syllar, som sedan spikas fast i tunnelns underlag. Nu är vi äntligen framme vid kontakt- ledningarna. För första gången i den svenska modelljärnvägshobbyns historia skall vi behandla ämnet noggrant. Led- ningsbryggor t. ex., som förekommer på varje bangård, har oss veterligt ännu inte visats i ritning. Tycker Ni inte att kontaktledningar, eller luftledningar, som de oftast benämnas lekmän emellan, är något ganska tjusigt. För att nu inte tala om, när ett loks strömavtagare (var- för inte helt enkelt kalla dem byglar) kommer sjungande och fjädrande upp och ner utefter linjen. Det är musik för oss järnvägsentusiaster och en liten er- sättning för de gamla ånglokens eggande tuffande. Kontaktledningar var det: De erfor- derliga attiraljerna är själva ledningen (av 0,25 mm koppartråd i 1:100 och HO), bärlinan (av 0,15 mm koppartråd), ”ledningsstolpar med utliggare och kon- sol för återledning, i vissa fall även anordning för belysningsström överst på stolparna. Enkel bärlineupphängning med viktav- spänning är normalsystemet bl. a. vid SJ. (NS med STRÖMMEN! Det är ett mycket rörligt system, i syn- nerhet om det förses även med vikts- avspänd bärlina, kopplad till samma av- spänningsvikter som kontakttråden eller till separata sådana. Då bärlinan kopp- las till samma avspänningsvikter som kontaktlinan måste ett slags balansan- ordning konstrueras, och en dylik visas i fig. 2. Härvid anbringas utliggarna banvallen och balansplanet. Observera att banvallen lutar i förhållandet 1: 1,5. Det kanske inte syns så tydligt på rit- ningen. Måtten kanske i kliché inte hel- ler blir så tydliga, så vi upprepar dem här. Där står i horisontell led 2700, 3300, 5100, 6000, allt i millimeter. De vertikala siffrorna äro fr. v. 9233, 7600, 5600 och 1550. a UPPSTÄLLNING —” SsTÄLL- VERK Fig. 1. Skiss över SJ-modellen. En- dast kontaktlinan är utritad med TUNNEL G > ATI PA ST I TF TESS XV ON sina för driften STOPPSTRACKA erforderliga av- SÄINNSSÄNN brott. Pe Fig. 4. SJ upphängningssystem med gemensamt avspänd kontaktlina och bärlina samt vertikala hängtrådar. vridbara kring sina fotpunkter på led- ningsstolparna. Detta framgår av fig. 3, som visar en ledningsstolpe, en s.k. lin- jestolpe av nyaste konstruktion. De mått som förekommer överallt i denna artikel är originalmått, till båtnad för alla, som arbetar i andra skalor än 1: 100, vilket det ju här rör sig om. En sak som är värdefull på denna ritning är måtten på TS Nu har vi alltså en ledningsstolpe. Till nästa stolpe är avståndet 52,5 meter och på bangårdar 60 meter. Ett visst antal stolpar bildar en sektion, som har en längd av 1200—1400 meter. På mitten av en sektion förankras kontaktledning- en. Hela trådsystemet beredes möjlighet att under påverkan av temperatur, vind (Forts. på sid. 32). Ir oe a I | - T ie 7 — CE:In å s —H rn | | TR UI ; | . i É NT | I TI I Hl RR I | 5 | i i TT I . | I | HI | | | | | . ul | | | | | II [| I | I | IH | | | i | - | | | ; i : i ; I | | | | | | | | ! | | | | | | | | | REN ENSE FEBER EL Re Sa ö = Flg.5 SAMMANSTÅLLNING AV FAST LEDNINGSBRYGGA SKALA Il ML FIL Ul £ dl Lå + ImareR Nn I Fig. 5. Sammanställning av fast ledningsbrygga. 20/7 1945 TEKNIK för ALLA 23