16:55 BENNO fr FR ES I Lid OB, ST 00 0 8 KD Jat: Jadi be 0 Land FT LTKEASÖIRGSEVTAR ” nar, molekyler. Mole- " rörliga föra samma arbete bara genom att bin- da ett snöre i den, lägga snöret över en trissa och göra fast det vid en sten på marken av ungefär samma vikt — (ty- värr måste vi använda oss av en litet lättare sten, men det förklarar man med, att en del av energien går förlorad ge- nom friktionen i trissan och just avgår i form av värme i rummet). Allt som således befinner sig över markytan, lyft över jorden, är i besitt- ning av denna form av energi, som vi kallar lägesenergi. Men vi har också andra former av rent mekanisk energi. I pålkranen har vi ett mycket bra exem- pel på energiförvandling från en form till en annan. När vikten hänger där högt uppe i luften, äger den självfallet lägesenergi, men nu låter vi den falla — och om den väger 400 kg, mister den 400 kilogrammeter lägesenergi för varje meter den faller. Men vart tar då all denna utmärkta energi vägen? Jo — det händer också något annat — för varje sekund, som pålkranen faller, ökas dess " hastighet med cirka 9 m/s, och just i det ögonblick den svävar över pålen, som skall drivas ner, har den mist all sin lägesenergi, men har i gengäld fått det som vi kallar rörelseenergi, vilken i näs- ta ögonblick praktiskt utnyttjas till att driva ner pålen ännu ett stycke i mar- ken, ett stort och nyttigt arbete. Allt, som är i rörelse, har denna form av energi. Solar, stjärnor, planeter, som tumlar genom världsalltet, fåglarna, som flyger — ja, till och med den lilla kole- raflugan, som myllrar fram under var- ma dagar, har i sin flykt rörelseenergi. Men vad allt detta nu har med pro- blemet värme att göra, är ju inte så lätt att förstå. De olika grundämnena är som bekant uppbyggda av små, oerhört små byggste- kylen kan åter va- ra sammansatt, men dess enskilda delar kan endast utlösas på kemisk väg, så i förelig- gande exempel hål- la vi fast vid dess MI pa ; än i ell - 5 Up SA fn fs Men hur bra detta än låter, uppstår dock en mycket pinsam fråga: vad är det som kommer dessa molekyler att rö- ra sig, för vi skall väl ändå inte tro, att de är levande? É Svaret på detta är kanske litet egen- domligt, men det beror på, att världen är så underlig: molekylerna har en viss rörelseenergi, och det är denna energi vi — på grund av vårt nervsystems kon- struktion — förnimmer som grundämne- nas temperatur. Värme är med andra ord: molekylernas rörelseenergi. Låt oss ett tag betrakta energikrets- loppet från denna synpunkt. Solen -är en stor kakelugn, som svä- var omkring i världsalltet — den del av solenergien, som träffar vår jord, om- sättes först i strålningsenergi och träf- far oss som solstrålar. Överallt, där sol- ljuset träffar molekyler, vare sig i den ena eller andra formen, omsättes strål- ningsenergien i rörelseenergi, genom att molekylen får större hastighet även i de fasta kroppar, där rörelsen yttrar sig som svängningar. Överallt, där det finns liv, förekommer molekylrörelse — först vid den temperatur, som härskar ute i världsrymden vid — 273 grader eller så omkring, måste alla molekyler anses va- ra fullkomligt stilla, och då upphör allt liv. När vi talar om, att värmen fortplan- tar sig från den ena kroppen till den andra, är det alltså molekylrörelser, som överföras från den ena kroppen till den andra — och när det ljumma vattnet i baljan — på tio till femton grader — ' som vi berättade om i början, tycktes den ena handen kallt och den andra varmt, så ligger förklaringen härpå rätt nära: handens molekyler i det kalla vattnet har avgivit en del av sin energi till det kalla vattnet och har själva kommit i en lägre svängning — och omvänt beträffan- de den andra han- den och nu kom- mer de ner i vat- lj hyppll Ul 4 EM SÖ < En pyrometer från århundradets bör” jan. Principen är den att man jämr- för strålningen från en kalibrerad - strömgenomfiuten tråd med strålning- en från värmekällan. kan vara ett mått på värme — dvs. det energitillstånd, som motsvarar en viss temperatur. Ty både fasta ämnen och vätskor utvidgas allteftersom molekyler- nas energi stiger, det ligger helt enkelt i sakens natur, större rörelse fordrar större plats — och för vätskorna gäller också, att det måste bli fler och fler mo- lekyler, som får energi nog att lösgöra sig, d. v. s, vätskan avdunstar hastigare. Men är det nu inte bara verklighets- främmande och lärt prat det här med dessa molekyler? Kan man se dem, kan man räkna dem — hur vet man på det hela taget, att de existerar? Det är dess- värre en så omfattande fråga, att vi inte kan gå in på det nu. — Jag vill. därför sluta med att berätta om ett försök, som alla kan göra, som vill offra en liten SN ten, där moleky- SS PX FAS = | flaska efter på det. lernas rörelke Ställen liten flat skål med eter fram- för lett öppet fönster en varm sommar- dag. Ja, då avdunstar etern, men vad villjdet säga annat än att alla de snab- ba molekylerna smyger sig bort från odelbarhet. Ni WU aLL RER SRA ; di hös- I ääiMMunmnense HL energi ligger hög S ||| KÖTT, Ham ge Erk - fästa, flytan- NN J | ; CR läste för den. a 2 EA SR SA I I) j SÅ RRAR Lada fälten HER SEE Bas tormiga V GB två förnimmel- ämnen kan vi nu karakterisera på följande sätt: i fasta ämnen ligger molekyler- na så tätt intill väran- dra, att de hållas sam- man av dragningskraf- ten, men redan i flytan- de tillstånd har vi mera " förhållanden, här är molekylen visser- ligen bunden till vätske- massan, mer den enskil- da molekylen kan röra sig runt om i vätskan, ja, en del kommer till och med upp till ytan med en sådan fart, att vätskan smyger sig ut i det fria rummet — vi säger, att vätskan avdunstar — och därmed har vi kommit över till det gas- formiga tillståndet, som utmärker sig därigenom, att molekylerna rör sig fritt i rummet och endast i undantagsfall stöter ihop med en annan molekyl. SFX SAN ÄN SÄ = SS SS som vi kallar för varmt och kallt.) ser i våra nerver; kyl | vätskan och alla de långsammare mole- stannar kvar, men långsamhet a som kyla — och sanrerli- TT Nu är det också ganska lätt att för- gen om | inte skålen betäcks m im- frest mitt i sommarvärmen. et skulle skålen naturligtvis också MU AS USS de termo- göra utan någon värmeteori, men vi ha- — i kunnat ge någon verklig förkla- ring på saken. Förr i världen sade man, är en behål- - kvicksilver, att det| fordrades värme för avdunst- ning, men man kunde lika gärna ha sagt, idgas i vär- ryck som då iverföres ge- B till själva en, som utgö- nometern (C, visare ritar aturenB på ett runt kort. att man inte visste vad som hände. Nu är man i stånd att med utgångspunkt från denna teori om molekylerna och de- ras rörelser förklara och redogöra för så gott som alla fenomen, som ha med värme att göra — och det är det veten- skapen anser vara det värdefullaste med en teori: att den kan förklara och sam- manfatta tingen ur en och samma syn- punkt. 2/2 1945 TEKNIK för ALLA 5