varit obegripliga — men det var en liten olägenhet med det, att teorin krävde, att grundämnena skulle bli lättare genom uppvärmning, och hade Stahl varit be- SoS SS Drömmen om att samla upp sol- strålarna och di- rekt använda de- Fas energi är ar- gammal. Ovan sy- nes fransmannen Mouchots solmu- skin. T. h. en de- taljbild av kon- struktionen. TEKNIK för ALLA 2/2 1945 SIA J | ul 12 MEN T SG Hl el / själad av den rätta vetenskapliga andan och inte bara förälskat sig i sin teori, så kunde han lätt ha konstaterat, att grundämnena i regel förblev oförändra- de. Så småningom kom man underfund med, att man stod inför något, som nu- mera kallas kemiska processer, men så gick flogistonteorien upp i rök, och man måste erkänna, att man i alla fall inte visste, vad värme var. - SS Först i mitten av adertonhundratalet, nämligen 1842—43, lyckades man lägga fram en teori om värmens natur — och det är rätt lustigt, att frågan om vär- mens egentliga natur besvarades på un- gefär samma sätt på nästan samma gång av tre män, som arbetade rätt obe- roende av varandra, nämligen först 1842 av den tyske läkaren Robert Meyer, året efter av den engelske fysikern Joule och samma år av dansken L. A. Colding. Den teori, som de var för sig lyckades komma på genom mer eller mindre sinn- rikt uttänkta expe- Gamla föreställ- ningar om elden och dess wväsen: ”Elden — Vuckrar upp materien och smälter metal- len” (Efter Ola- us Magnus 1555) Men är det nu inte också en ganska ohållbar teori? Energi? Vad är det för något, och var hit- » tar man värmens arbets- - möjligheter och arbetsför- måga? Den tycks . närmast rinna mellan fingrarna på oss — och vi måste ändå erkänna, att kan vi bara först överföra värmen på ånga, så är det ett rätt bra arbete, som kan presteras, vilket ju tyder på, att förklaringen är bra nog, det skulle bara vara ännu bättre, om man kunde få något mer bestämt att hålla sig till. Det kan vi också, men då måste vi först göra en liten omväg — och vi mås- te först och främst försöka klara ut, vad energi är. : På danska kallas det arbetsförmåga, och det döda eller levande material, som kan utföra ett arbete, har en därtill motsvarande arbetsförmåga. Om vi till exempel lyfter upp en sten på en stolpe och låter den ligga där, så har vi ut- fört ett arbete, som är lätt att mäta i kilogrammeter — men vad man inte tän- ker på är, att man samtidigt har givit denna sten en energi, som är lika stor — och med detta menar man, att vi, när det passar oss, kan låta stenen ut- riment . (Coldings - == En urgammal värmekuriosi- stora apparat, som tet: Herons automat för tem- åminner om en | ; peldörrarnas öppnande medelst Pp 1 E 25) < en värmeanordning utgående gammal . mangel, = från altarelden. Elden utvid- står ännu i dag på gar luften i ett slutet rum un- Tekniska Högskolan E der altaret, varigenom vatten EK h till I I ifrån ku!an 1 Köpenhamn vu drives över i minne av hans in- [kro lsan som S är den att r tyngre sat 5 ar den och = vrider d värmen är en form Hforuka- av energt. mekanis Det var en revolu- j men. När el- tionerande = åsikt, E dr prOcEtE som innefattade den ren i omvänd lika viktiga sats, vil- ROTEN och ken dock icke låter er ET 5 Ö örnet sig bevisas, att den stänger dör. samlade energien i | rarna. världen i alla tider | EJ; D ip är densamma. (G a! A i Ive Även vår = frejdade landsman John Erics- son brottades med sol- maskinens problem, men också han utan något praktiskt resul- tat. nder tidernas lopp är det många uppfinnargenier, som AD gått bet på uppgiften. D