Brittisk kryssare av Fiji-klassen wute till havs i konvojtjänst. Ingenjörer och tek- "niker kastade sig med = frejdigt mod över uppgiften, och redan tidigt 1943 fö- relåg ett definitivt förslag. Problemet hade funnit sin lös- ning, en prototyp byggdes och visade sig på ett tillfreds- ställande sätt klara svåra prov i öppen sjö. Order gavs där- efter omedelbart att igångsätta produk- tionen. Det var hösten 1943. Vid skepps- varv, i hamnar, på mekaniska verkstä- der kommo plötsligt brådskande beställ- ningar. Ingen visste egentligen vad det var frågan om, men att det måste vara något av betydelse för kriget kunde man förstå därav, att allt annat arbete — hur viktigt det än kunde synas vara — fick komma i andra hand. Plåtar svetsades och nitades samman, jättepontoner förfärdigades,': brokistor likaså. Dag och natt utan uppehåll ar- betades det — inte en minut fick gå till spillo. Ja, arbetet avbröts inte ens i händelse av flyglarm, det fortsatte om ock i något begränsad skala. När alarm gick, släcktes nämligen alla ljus, var- för arbetarna plötsligt befunno sig i kol- svart mörker. Olyckor under sådana förhållanden voro givetvis oundvikliga, och flera arbetare, arbetande på skyhö- ga ställningar eller på toppen av nå- got vingligt stålskelett, fingo också sät- ta livet till. Snabbt började emellertid de enheter, som sedermera skulle seglas över till Frankrike och där sammansättas till två hamnar, att ta form. Alla dessa en- heter byggdes helt och hållet i England av brittiska arbetare och med brittiskt material, och det är därför inte mer än på sin plats att ge engelsmännen en välförtjänt eloge för prestationen. I sanning, tillkomsten av de båda Mul- berry-hamnarna var en stor triumf för brittisk industri och brittiskt arbete. Följande siffror kunna kanske tjäna till att ge en liten uppfattning om vil- ket gigantiskt projekt byggandet av Mulberry-hamnarna verkligen var. Så- lunda mobiliserades inte mindre än 20.000 arbetare enbart för konstrueran- det av cementbrokistorna, medan ytter- ligare flera tusental voro sysselsatta med andra enheter. Dessutom arbetade ett stort antal i stål- och cementindu- strien för leverans av de enorma kvan- titeter material (600.000 ton cement och 75.000 ton stål), som krävdes för byg- gandet av de kilometerlånga kajerna, de många pirhuvudena och allt annat, som tillsammans bildar en hamn. Någon vecka före D-dagen samman- drogos de olika delarna till de båda Mulberry-hamnarna vid vissa punkter utanför den engelska sydkusten. Det var kanske trots allt den mest riskfyllda operationen, när som helst kunde man vänta ett anfall från Luftwaffe — och vad några fullträffar skulle betyda är inte svårt att räkna ut. Men Luftwaffe gjorde inte ens någ- - ra försök att bomba de båda Mulberry- hamnarna där de lågo kringspridda i otaliga delar utmed Sydenglands kust — och inte heller gjordes några attack- försök under själva transporten över Kanalen och Normandie. Den egendomli- ga bogseringen av en hamn från Eng- land till fiendehållen kust i Frankrike försiggick i en mera ”fredlig” atmosfär än man vågat hop- pas. När D-dagen gryd- de den 6 juni 1944, sågos tätt bakom ra- den av fartyg med landstigningstrup- perna några gamla ”skorvar”. Många undrade, vad dessa båtar hade där att göra — normalt sett borde de för länge sedan förklarats ic- ke-sjövärdiga. Fak- tum var också, att dessa gamla ”skor- var” hade utrange- Rader av stridsvag- nar väntade i depå- erna på att överfö- ras till Normandie. rats. De gjorde nu sin sista resa, men en resa som kanske skulle bli den stol- taste och ärorikaste av dem alla. Ty den sista uppgift de givits var att sänkas utanför den nordfranska kusten och där tillsammans bilda en yttre våg- brytare för Mulberry-hamnarna. Efter fyra dagar lågo femton fartyg i en lång rad på sjöbottnen och därmed hade al- lierade fartyg redan tillgång till en skyddande lagun. Samtidigt med ”byggandet” av NyssS- nämnda yttre vågbrytare, började ce- mentbrokistor, flytande inre vågbryta- re samt pirar att bogseras den 175 km. långa vägen över Kanalen med en ge- (Forts. på sid. 32.) 2/2 1945 TEKNIK för ALLA = 9