FENOMENALT ENMANSPLAN fe BHT—I, vilket är uttytt ingenjörerna Bratts, Hil- FEN fings och Törnbloms första flygkonstruktion, måste betecknas som en svensk sensation. Pla- net utförde redan vid provflygningarna sådana prestationer, att man inte alls behöver vara profet för at sia om, att vi här fått fram ett Ver det fredsduvan som kretsade ute över Bromma för någon vecka sedan? I så fall heter hon BHT-1 och är kon- struerad av tre energiska svenska civil- ingenjörer vid Skandinaviska Aero AB:s flygverkstäder i Norrtälje, och det läck- raste flygtyg vårt öga någonsin skådat. Det är ett litet elegant ensitsigt, låg- (EE sportplan i klass med de bästa URansken väl genomtänkt och upplagd instrument- bräda. Sikten är förträfflig och förbätt- ras genom att stolen kan höjas och sän- kas allt efter behov. Även pedalerna är ställbara. Den lika enkelt som genialt byggda huven är gjord i astralon och kan vid behov kastas med ett enkelt handgrepp. Prototypen är utrustad med en 63 häs- tars motor av typ Walter ”Mikron 4” II. Med denna är planet tillåtet för all avancerad flygning — den är faktiskt konstruerad efter samma belastningar som ett jaktplan. För ”vanlig” flygning — civilflygning — kan man överlasta (Forts. på sid. 26.) medelvingat och fribärande monoplan med de mest utsökta finesser. Land- ningsstället är infällbart (!) och viks bakåt med en mekanisk vevanordning, som är placerad strax framför föraren. Hjulen vrids ett kvarts varv och för- svinner in i vingen, där de täcks av kå- porna. Två små gröna lampor på instrument- brädan upplyser föraren om, ifall stäl- let är inne eller ute. Och litar han inte på lamporna, kan han prova, om dessa lyser genom att trycka på ytterligare en säkerhetsknapp. Sen kan föraren ju all- tid kasta ett getöga på landningsställets kåpor och se huruvida de är fällda el- ler ej. Blir man emellertid av någon anled- ning nödsakad lägga sig på magen, går det bra, det med. Under förarplatsen lig- ger nämligen en demonterbar dural- plåt och den tål en hel del. Kapotterar planet — slår över på ryggen — svarar störtbocken för säkerheten. Kroppen är raffinerat utformad och ljuvligt nedsvept bakom förarkabinen. Motorns inkapsling är ett litet mäster- verk för sig och något av det eleganta- ste man kan tänka sig. Till och med en så pass liten detalj som sporrhjulet längst bak, har omsorgsfullt kapslats in i en liten strömlinjekåpa. Fenan och stabilisatorn har givetvis trimroder och är väl placerade med sta- bilisatorn infäst i fenan något ovan vingen och kroppen. Stjärtpartiets ro- derorgan är originellt utförda. Fenan går vid stabilisatorfästet bakåt i en öv- re del och en undre. Den senare utgör en rörlig fortsättning på kroppen. Kabinen är rymlig och försedd med en Längst upp i fotomontaget har provflygaren, ing. Bratt just varvkört den 63 hästar starka motorn och vänder upp nosen mot vinden för att sekunden efter pila kring i det blå. Lägg märke till det eleganta inkapslade sporrhju!'et och det infällbara landnings- : stället. Kabinens vackra drag framträder tydligt på ;: bilden. Där under den väl upplagda instrument- :; brädan, där man förutom hastighetsmätare, varvräk- nare m. fl. viktiga instrument även kan se säkerhets- knapparna för landningsstället strax ovanför spaken. På den infällda bilden har ing. Bratt just landat efter den strålande uppvisningen och lyckönskas av dir. äke Forsmark i Skandinaviska Aero, medan med- konstruktören Björn Törnblom hjälper till med sä- kerhetsbiiltet. a 2/2 1945 TEKNIK för ALLA 23