pade, yxa och såg anses i det nu- varande kriget som en så viktig del av utrustningen, att dessa före- mål i de flesta arméer ej längre be- nämnas verktyg utan arbetsvapen. De moderna halv- och helautoma- tiska vapnen, som soldaten av idag utrustas med, fordra självfallet en synnerligen noggrann och omfat- tande daglig vård, även under de mest vidriga förhållanden, för att de, då det verkligen gäller, skola fungera = tillfredsställande. Men även arbetsvapnen ägnar soldaten en öm omvårdnad, ty han vet, att utan goda redskap blir frontlivet nästan outhärdligt och eftersom transportvägarna från depåerna äro både långa och besvärliga, är det dessutom ytterst svårt att få fram nytt materiel. ”Om vi ödsla med svett, spara vi blod” har blivit parollen för de flesta soldater. När fiendens artille- riorkaner spela upp och luften fylls av tjutande och fräsande projek- tiler och granater, bör ställningar- na vara så välbyggda, att de lämna ett effektivt skydd mot splitter och flisor och mannarna kunna stan- na kvar i sina skyttegropar och med handvapnen hålla fienden borta. Varje ledig minut mellan striderna användes till att förbätt- ra ställningarna. Under det rörliga kriget behöver det inte bli mer än några minuters paus, förrän man kan se alla tillgängliga spadar i arbete med att göra fördjupningar i marken såsom skydd. Grävningen under strid ställer stora krav på den grävande. Då det gäller att hela tiden ligga i skyddad ställning, måste han vara väl förtrogen med sina redskap. Rekrytutbildningen i våra dagar har också tagit sikte på detta och därför ha i utbild- ningsprogrammen grävning, hugg- ning och sågning givits ett nästan lika stort utrymme som själva stridsutbildningen. ”Blyskogen” fordrar vassa eggar. Det behöver inte vara många se- kunders eldstrid i en skogsdunge, förrän träden äro genomsållade av kulor och bly. Börjar därtill artil- leriet och -granatkastarna spela över området, behövs det inte många salvor, förrän varenda träd- topp är avhuggen, som om en jätte gått fram med en lie, och stammar- na äro rikt bemängda med skärvor från de grova projektilerna. När man i en sådan terräng skall han- Teknik för Alla har i ett flertal tidigare artiklar skildrat epokgörande uppfinningar och tekniska framsteg, som äro av den största betydelse för världskrigets utgång. Men trots alla geniala nyheter ha alltjämt de gamla hederliga redska- pen och verktygen som såg, yxa och spade utomordentligt viktiga uppgifter att fylla även i ett aldrig så modernt krig. 6 «TEKNIK för ALLA 2/3 1945 tera såg eller yxa, gäller det att se upp att man inte sågar och hugger i metall. Att verktygen under så- dana förhållanden bli utsatta för stark påfrestning är ju höjt utom allt tvivel. Då man dessutom bör vara snabb i vändningarna för att ljudet av det pågående arbetet ej skall vägleda de fientliga tunga vapnen, fordras även att yxans bett är det bästa tänkbara och sågen skränkt på rätt sätt. I soldatbarac- kerna hör man därför oftast, när mörkret faller på, inte snarkningar från sovande soldater utan det skä- rande och raspande lätet från en sågfil och filljudet, då en yxa skär- pes. Varje soldat har sin speciella handställning, när han skall hugga, såga och gräva och därför brukar det inte dröja länge, förrän samtli- ga verktyg fått en ganska individu- ell prägel. Yxorna och spadarna förses med handtäljda skaft, som yrkesmän troligen endast med svå- righet skulle kunna hantera. Men då soldaterna trivas med sina red- 'skap och äro övertygade om att de gjort betydelsefulla uppfinningar i arbetsbesparande syfte, äro de inte så litet stolta över sina skapelser. Där spaden är oersättlig. En sällsam provkarta på under- liga spadar får man vid en titt på den verktygsuppsättning, som in- går i utrustningen för desarme- ringsgrupperna, vilka i Europas städer oskadliggöra blindgångare och tidsinställda bomber. Projek- tilerna brisera lätt, om de utsättas för hårdhänt behandling och när