& så att hon inte behöver sakna vare sig grönsaker eller blommor, t. o. m. vin- rankan kanske kan beredas utkomstmöj- ligheter, på det att Dionysos” minne kan bevaras i en kall och ogästvänlig värld. Nåja, så här går det ju an att fan- tisera, säger någon. Men var skall is- grottmänniskan få den nödvändiga driv- kraften till allt detta? Jordens kolför- råd äro väl för länge sedan utbrutna och några ”vita kol” torde inte existera, då ju allt vad vatten heter på jordens yta är stelfruset? Ja visst är detta rik- tigt, men den invändningen bemötes lätt av atomfysici. Vi ha under det senaste decenniet läst och hört åtskilligt om ”atomsprängningar” och om de oerhör- da enéergimängder som äro bundna i dessa universums byggnadsstenar. Man har inte bara anat utan också förmått beräkna de energimängder, som äro la- tenta i atomen och litet var av oss ha väl häpnat över uppgiften, att om den ener- gi, som är bunden i atomerna i en liter vatten, kunde frigöras, skulle def räcka att under ett helt år förse en stad av Uppsalas storlek med ljus och kraft. Om den kunde frigöras, ja! Ännu har det inte lyckats, men så befinna vi oss också bara i året 1945 e. Kr. Att det inte alls är osannolikt, att framtidens tekniei kunna få denna ofantliga kraft- källa till sitt förfogande, ha vi en känd atomfysikers egna ord på. Det är den engelske fysikern dr F. W. Aston, no- belpristagare 1922, som formulerar sin uppfattning så: ll | öm SS å 'f. 2 MeV Å/ ) TA SEEN pr ”En mer och mer tillförlitlig känne- dom om atomkärnornas struktur måste enligt min mening göra det möjligt att efter behag åstadkomma transmutatio- ner av ett grundämne till ett annat i stor skala, så att det till sist lyckas oss att frigöra och kontrollera den subato- miska energin. Man kan blott hoppas att människan icke måtte missbruka de un” derbara krafter, som sålunda sättas 1 hennes hand.” Detta skrev dr Aston 1937 — hade han formulerat sitt uttalande nu, är det troligt att han uteslutit den där för- hoppningen i sista meningen, ty när har väl människan på ett så upprörande sätt som på 1940-talet visat sig kunna missbruka de krafter hon själv skapat genom ett ursprungligen rent ideellt ut- forskande av naturens hemligheter? Det är ju klart att mänskligheten un- der trycket av allt bistrare förhållanden — i detta fall jordens fortskridande av” svalning — alltmer kommer att koncen- trera sitt intresse och sina krafter på teknisk och vetenskaplig forskning. Man beräknar att i våra dagar utnyttjas inte fullt 20 procent av mänsklighetens ar- betsförmåga och tekniska möjligheter. Man kan nog vara säker på att den siffran kommer att stiga — och stiga snabbt — när det stora hotet från världsrymden börjar uppfattas som en realitet och det går upp för människan att det gäller hennes vara eller icke vara. (Forts. på sid. 27.) ; | FDA Det är möjligt att hela mänskligheten en dag tvingas gå under jorden för att leva vidare. Säkert skall den tidens tekniker förstå att bereda människorna en dräglig tillvaro, även om det kanske inte blir precis som tecknaren tänker sig härovan. 2/3 1945 TEKNIK för ALLA 5