AME AE AE AE Ed LR ET TN MN AN MR MN NM MN MN AN SER VR SEA EA NR SER SEE a NA NER fa ML MT ET Bland de många instrument, vilka gemensamt bilda det maskineri som möjliggör den moderna tidningsindustrin är sättmaskinen ett av de allra viktigaste. Dess fenomenala prestationer upphör aldrig att väcka fackmannens beundran och lekmannens häpnad. En tänkande robot eller vad säger Ni själv sedan Ni läst denna orienterande artikel över sättmaskinens konstruktion! Kärnan i Johannes Gutenbergs uppfin- ning var den gjutna lösa typen. På så sätt kunde bokstäver med lätthet framställas i sådana mängder att bok- tryckarekonsten möjliggjordes. Dessa typer sorteras sedan ut efter en särskild ordning i en s. k. kast (=låda med fack för samtl. bokstäver och tecken m. m.) För att samla eller sätta upp typerna konstruerades redan tidigt ett ändamålsenligt verktyg, vilket inom fackkretsar går under namnet sätt- eller vinkelhake. Sättaren ställer in denna på den föreskrivna bredden, radar upp bokstav efter bokstav och fyller om så erfordras ut raden genom att minska eller öka de normala ordmellanrum- men. Denna princip ligger också till grund för den av Ottmar Mergenthaler konstruerade Linotype-sättmaskinen. Sättarens arbete har så att säga vid övergången från handsats till maskin- sats behållits. För gjutningen av handsättarens enkla typ erfordras en matris. Denna matris består av ett mässingstycke, vari en stämpel med 8 TEKNIK för ALLA 2/3 1945 /4 en nedsänkt bokstavsbild är instansad. Liknande matriser användas av Li- no-type-sättmaskinen, där matriser pla- ceras på samma sätt som handsättaren med hjälp av vinkelhaken sammanfogar sina typer till en rad, som automatiskt fylles ut. I samma arbetstempo avgjutes till sist en kompakt rad av matriserna. Likformigheten i maskinens arbetsgång med handsättarens och matrisens likar- tade arbetssätt ger förutsättningen för att Linotype-sats i typografiskt hänseen- de är handsatsen jämbördig och på sam- ma gång överlägsen. Ottmar Mergenthaler föddes den 11 maj 1854 i Hachtel i Tyskland. Som ut- lärd urmakare kom han 1872 till Ameri- ka och arbetade i Baltimore som finme- kaniker. Här gjorde Mergenthaler be- kantskap med en nyuppfunnen skriv- maskin, på vilken litografiskt tryck som ersättning för djuptryck skulle framställas, men var snart på det klara med att detta icke gick. Efter många försök kom han 1885 på Linotype-sätt- maskinens princip, som alltjämt är den- samma för den i dag använda Linotypen, vilken med den tekniska utvecklingens hjälp nära nog nått fulländningen. Att kunna sätta åtta olika stilar i en rad är ej omöjligt numera. Likaledes sättes ta- beller, formler, vetenskapliga verk och kataloger på Linotype. Den fenomenala maskinens arbetssätt är väl värt en ingående och allmännare kännedom. Liksom handsättaren före ar- betets början ställer in sitt arbetsred- skap, vinkelhaken, på den erforderliga satsbredden, gör sättaren på maskinen detsamma genom inställning av ”samla- ren”. Detta sker på en skala och är ett ögonblicks verk. Maskinsättaren, som sitter framför ett klaviaturbord med 90 tangenter, slår på en av dessa och utlöser därmed en matris ur ett magasin. Matriserna sty- ras av löpskenor in i samlaren och ordnas efter varandra till en rad. Mellanrum- men mellan orden utfyllas av utslut- ningskilar, vilka utlösas genom en sär- skild tangent. En ringning tillkännager Matrisraden mellan två formatbackar. Utslutningskilorna ha pressats uppåt och raden är definitivt utfylld på sin bestämda bredd.