Efter radens gjutning vrider gjuthju- let sig trekvarts varv och raden passerar en kniv, som tar bort götet och justerar den på höjden. Nu har också gjutformen kommit fram till en öppning i skruv- stycket, en radutskjutare (ejektor) trä- der i funktion och skjuter från bak- sidan ut raden på en sätthake. Denna radutskjutare består av lösa, 15 cm långa i en kassett över varandra lag- rade stålskivor och regleras av sättaren med hjälp av en skala. Vid utskjut- Den färdiggjutna matrisraden hängande i andra elevatorn på väg upp till avläggningshuset. På bilden intill synes, hur gängade spindlar befordra matriserna på den refflade skenan tills dessa släppa och åter- vända till utgångskanalen. 10 TEKNIK för ALLA 2/3 1945 Schematisk — fram- ställning av matri- sens gång genom Linotype-maskinen. Vägen är alltså, som pilarna visa, den- na: från magasinet (längst upp t. h.) till samlaren, därefter med hjälp av första elevatorn till gjut- hjulet. Efter gjut- ningen föres matri- serna till avlägg- ningshuset (högst upp) för att till sist mna i magasinet igen. Allt detta sker fullständigt automa- tiskt. ningar passerar ra- den igenom ett s. k. knivblock, som ger den de rätta dimen- sionerna (kägel). Vi har följt ma- trisen = till själva tryckraden och skall nu följa den vidare. Den på matrisen instansade bokstavs- bilden och signa- turens betydelse ha vi lärt känna. På den övre delen ser vi en trekantig ut- skärning med ett tandsystem på 7 tänder. Jämför man med andra ma- triser kan man konstatera att varje bokstav har sin egen tandkombination. Dessa kombinationer har sin motsva- righet på en refflad skena, s. k. avlägg- ningskena, vid avläggning av matriser- na. En lång arm, 2:a elevatorn, sänker sig omedelbart efter gjutningen från övre delen av maskinen och placerar sig bredvid den 1:a elevatorn, som gjort en rörelse uppåt. Genom överföringsrännan skjutes matrisraden över på en V-for- mad skena i 2:a elevatorn och lyftes upp igen. Under tiden har en fånghake tagit hand om utslutningskilarna och drager dem till det åt höger befintliga kilhuset. Matrisraden har i sin tur kom- mit till avläggningshuset. En matar- tunga lyfter-matriserna från den reff- lade skenan i 2:a elevatorn över till en likadan, som sträcker sig över hela ma- gasinet. Ett kontrollstift måste först passeras, vilken automatiskt inställes med varje magasinsbyte. Varje typsnitt har sitt eget kontrollmärke i form av en inskärning i matrisens nedre del. Passar inskärning och kontrollstift i varandra så matas matrisen vidare av tre stycken gängade spindlar, i annat fall stoppas avläggningsmekanismen. Matriserna kan alltså icke blandas eller det kan icke bli svibel, som man säger på fackspråk. Ma- triserna, som glider fram på den reff- lade skenan hängande i några av sina tänder förlorar sitt fäste först när de kommer till det ställe, där kanterna på skenan är avbruten och faller i den ka- nal de har utgått ifrån. I väntan på sin nästa tur. Magasinet har 91 kanaler. Klaviaturen har bara 90 tangenter, därav en tom. Detta beror på att i så gott som alla språk bokstaven e är den mest an- vända. Därför har man inrättat 2 ka- naler för denna bokstav. För att e-ma- triserna skall komma i sin rätta kanal, den ena ej överfyllas och den andra ej stå tom, har de fått motsvarande tand- kombination. Maskinsättaren behöver bara använda en e-tangent. En växelan- ordning reglerar självständigt e-matri- serna omväxlande ur båda kanalerna. Vad gör maskinsättaren, om ett fel har smugit sig in i de gjutna raderna? Då finns det inget annat att göra än att sätta om hela den felaktiga raden. En stor fördel med maskinsättningen är också den, att satsen kan kastas bort eller rättare sagt smältas om efter verk- ställd tryckning. Sättmaskinens utveckling från de äld- re modellerna med endast ett magasin har fört fram till konstruktion av ma- skiner med två-tre matrismagasiner över varandra. Med dessa kan man med hjälp av en växelanordning gå över från ett typsnitt till ett annat. Den till två—fyra magasinsmaskiner utvidgade anordning- en kallas dubbel- och fyrdäckare. Den sistnämnda maskinen anses som höjd- punkten i teknikens utveckling hitintills. Sätthaken har fyllts med gjutna rader, som vänta på att ”färdig- göraren” skall ta hand om dem. Därinvid synes en bild av Linotype- maskinens uppfinnare, Otto Mergenthaler.