bruksmaskiner. och "hushållsartiklar — fingo god avsättning och arbetsstyrkan växte snabbt. De första tjugo åren upp- gick den till 100 man, men efter 1860 steg kurvan raskt. Tusen man var den normala styrkan fram till sekelskiftet — för närvarande håller sig siffran mellan 3 och 4000! Under de gångna 100 åren har ju arbetsprogrammet be- tydligt förändrats. Jordbruksmaskiner tillverkas ej längre och husgeråden har sedan många år övertagits av F. H. Kockums andra stora skapelse, Kockums Järnverk i Kallinge vid Ronneby. Man arbetar numera med betydligt större ob- jekt, i det att skeppsbyggeri och till- verkning av järnvägsvagnar helt domi- nera. Redan 1873 levererades det första far- tyget — S/S Tage Sylvan. Det var gi- vetvis en stor dag för företaget, när detta fartyg löpte av stapeln, därmed inleddes ju en ny era. Det säger sig självt att en omläggning till fartygs- bygge innebär en revolution inom ett företag av verkstadskaraktär. Uppbyg- gandet av en varvsindustri är ju alltid ett oerhört omfattande företag. Kock- ums genomförde emellertid denna om- läggning — eller rättare utvidgning — med glans och lyckades därför överleva de svåra åren för svensk varvsindustri omkring sekelskiftet. Sedan dess har fö- retaget oavbrutet utvecklats och tills dato har icke mindre än 275 fartyg av alla typer och storlekar utgått från Kockums varv, däribland en del jätte- stora tankångare såsom Sveadrott och Malmöhus samt en rad uppmärksam- made byggen för marinens räkning. Större delen av produktionen har givet- vis varit svenska beställningar. Som god tvåa kommer Norge, men även Danmark, Finland och Ryssland ha varit stora kunder. Järnvägen i förgrunden Den mångsidige och framsynte F. H. Kockum höll även ögonen på ett annat kommunikationsmedel, nämligen järnvä- gen. Sveriges första normalspåriga järnväg, privatbanan Köping—Hult, öppnades för allmän trafik i mars 1856. Större delen av anläggningskapitalet satsades av engelsmännen, och det var därför ganska naturligt att lok och vag- nar togs från England. 1856 är ett vik- tigt årtal i de svenska järnvägarnas hi- storia, ty detta år etablerade sig sven- ska staten som järnvägsbyggare. I detta sammanhang fick Kockums ett statligt uppdrag — det gällde hopsättning av den utifrån kommande lok- och vagn- materialen. Kockums chef insåg genast att hans företag här kunde få en jätte- chans även som leverantör av liknande material, och han satte genast i gång med att bygga vagnverkstäder. Dessa behövde inte stå tomma, ty det första kontraktet mellan Statens Järnvägar och en svensk verkstad gällde Kockums, och det undertecknades 1858 av den store järnvägsbyggaren Nils Ericson och F. H. Kockum — och det ledde till ett långvarigt och fruktbärande samar- bete mellan S. J. och Kockums. Men det framgångsrika Malmöföre- Kockums verkställande direktör, Gösta Lundeqvist, tar en överblick av varvs- området. tagets chef slog sig inte till ro på lag- rarna. Han skapade nya industrier och knöt förbindelser med redan existerande företag. Så ägnade han sig till exempel åt Ösmo järnverk och Wirums kopparverk i Småland, Kallinge järnverk och Koc- kums emaljerverk i Blekinge. Han skaf- fade sig skogar och malmfält i Norr- land. Även utländska företag tilldrog sig hans intresse. Han drev tobaks-, såp- och porterfabriker i Finland, en meka- nisk verkstad i Ungern osv. Ja, han var i sanning en expansiv företagare. Som en kuriositet kan nämnas att han etab- lerade ett värdshus i Kristiania och även bedrev ett förlustelseställe i Mal- mö med tivoli och karusell. Men så till- verkade han också karuseller! Ja, det fanns strängt taget ingen gräns för vad Frans Henrik Kockum hann med. Han avled vid 73 års ålder, mätt av ära och berömmelse. Kockums Meka- niska Verkstads A/B är ett ståtligt monument över hans skaparkraft. Andra män trädde så till och förde verket vidare. Direktör Hjalmar Wess- berg följde närmast efter F. H. Koc- kum, och han lämnade i sinom tid det krävande uppdraget att vara Kockums chef till direktör Georg Ahlrot. Grunda- rens sonson och namne, F. H. Kockum, övertog därefter ledningen. Han efter- träddes av direktör Gösta Lundeqvist, den nuvarande chefen. Kockums av i dag är, som av det ovan sagda framgår, ett jätteföretag. En stad för sig i staden Malmö. Man impo- neras av de väldiga måtten, när man vandrar genom varvsområdet och verk- städerna. Stora maskinhallen erbjuder en stimulerande anblick med väldiga, monteringsfärdiga detaljer i långa ra- der. Verkstäderna äro föredömligt bygg- da och arbetarskyddet är ett bland de bäst ordnade inom landet. Företaget tänker med välvilja på sina anställda och gör allt för att de skola trivas i arbetet. Det har också sagts, att Kockums arbetare inte känner sig en- bart som arbetare utan oftast som med- arbetare. ? 15 2/3 1945 TEKNIK för ALLA