NIAGARA — ånglokens bjässe. et största och kraftigaste ånglok som någonsin byggts för New York Cen- tral Railroad har nyligen utgått från fabriken, American Locomotive Co., och har därvid inspekterats av bl. a. guver- nör Thomas Dewey. Loket mäter 29 meter i längd och är det först tillverkade av en serie på 25 lok. Enligt vad som framhålles av che- fen för New York Railroad Co. Gustav Metzman, kommer dessa lok att få stor betydelse under efterkrigstiden för att tillfredsställa behovet av hög effektivi- tet på järnvägarna. Vid invigningen av loket talade guver- nör Dewey till arbetarna i lokverkstä- derna. Han ansåg det nya loket, som fått namnet Niagara, vara det finaste resultatet av industriell skicklighet som staten New York framställt. Dess styrka är över 6 000 hk och det är avsett för både gods- och persontåg. : Det har stora företräden framför and- ra lok i fråga om kraft och effektivitet. Med drivhjul på 190 cm:s diameter an- vändes ett ångtryck av 124 kg, men om drivhjul på 200 cm installeras, kan ång- trycket ökas till 131 kg. Aluminium bru- kas som material för sandlåda, förarhytt, fotsteg etc. Tendern är av ny konstruk- tion och har en kapacitet av 46 ton kol och 62 kbm vatten. Brandsäkert trä. AA merikanarna har nu fått fram trä, som även om det inte är obrännbart, dock i hög grad motstår eldens angrepp. Prepareringen sker med obrännbara sal- ter, som antingen pressas in i träet eller också strykes på med penslar. Den viktigaste användningen av eld- fast trä har man funnit inom den ame- rikanska krigsmakten, och produktionen av eldbeständigt trä har i USA kommit upp i sådana siffror, att de statliga be- ställningarna fullgjorts. Man har därför böriat tillverka även för den civila mark- naden — fabriksbyggnader, trappor och gångbord för oljelagringsanläggningar m. m. Inte minst järnvägarna har börjat använda sig av detta material för tunn- JE och viadukter, väntsalar och lokstal- ar. Vid ett av de laboratorier där man speciellt sysselsätter sig med eldfast trä, Underwriters Laboratories, har man byggt upp en provanläggning som så mycket som möjligt liknar ”bostadsför- FÖREG hållanden”. Man har gjort upp tabeller på de olika värmegrader, som uppmätts vid eldsvådor i byggnader av varierande konstruktion och med ledning av dessa utsätter man träet för upphettning. Dör- rar, fönster, väggar och liknande husde- taljer provas under förhållanden, som ge- nomgående är svårare än vid en vanlig eldsvåda. Träföremålen placeras i en 25 fot lång ugn, försedd med bläster, gas- intag, inspektionsfönster och en skorsten med fotocell. Gasflammor med en värme av 1700 grader blåsas mot träet, gas, luftvolym och drag regleras OMSOrgs- fullt. Genom olika mätapparater mäter man rökens täthet, eldens spridningshas- tighet och det preparerade träets bidrag till ”eldsvådan”. Behandlingen av träet går till så, att materialet placeras på en tralla som på spår skjutes in i en stålugn, 25—50 me- ter lång, 1,5—3 meter i diameter. En ke- misk lösning av något obrännbart salt — ammoniumsulfat, ammoniumfosfat, zinkklorid eller liknande — pressas in i träet under tryck, varierande mellan 50 och 100 kg per kvadrattum. Behandling- ens längd varierar med träets kvalitet, storlek och fuktighetsgrad. En annan metod går ut på att belägga ytan med salter, som strykas på som när man målar. På detta sätt prepareras hu- vudsakligen trä, avsett för inredningar, paneler o. dyl. Motståndskraften hos det- ta trä beror på med vilken noggrannhet beläggningen strykes på, dvs. om den täcker ytan fullständigt. Impulsprojektilen — nytt svenskt vapen. mpulsprojektiler, vilka sitta fästade under vingarna på ett flygplan och av- skjutas på liknande sätt som raketpro- jektiler och liksom dessa ha en mycket flack projektilbana ha nu tagits i bruk av svenska flygvapnet. Fördelen med detta nya, rent svenska vapnet är alltså, att det är ett direkt- vapen — d. v. s. flygföraren siktar på sitt mål på samma sätt som när han skjuter med sina kulsprutor eller flyg- planskanoner. Impulsprojektilen avskju- tes ungefär som en vanlig projektil men får omedelbart efter avfyrningen en ex- tra hastighetsimpuls och följaktligen högre anslags- och genomträngnings- kraft än en vanlig granat. En fördel hos impulsprojektilen framför raketprojek- tilen är att dess bana icke påverkas av den kanske ojämnt förbrinnande raket- satsen, vilken kan ofördelaktigt styra projektilen i höjd- eller sidled. e TVÅA FORSKARE VID CORNELL- universitetet i New York ha gjort den intressanta upptäckten att man kan ta färgen på fruktträdens blad till ledning för att bestämma jordens kvävehalt i fruktträdgårdar. Blad från en mängd trädgårdar ha analyserats med spektro- meter, och resultaten ha använts för att utarbeta en färgkarta som anger kväve- halten för olika färgtoner. Hög kvävehalt ger i regel stora äpp- len, men är inte alltid så önskvärd, ef- tersom frukten blir blekare i färgen och därigenom svårare att sälja. e EDISON ELECTRIC INSTITUTE beräknar att elektrifieringen av den amerikanska landsbygden under de tre första åren sedan produktionen frigi- vits kommer att dra en kostnad av sam- manlagt 790 miljoner dollar. Man räknar med att få en miljon nya abonnenterna och dessa kunna rimligtvis lägga ned omkring 500 miljoner dollar på installationer och materiel. Omkring 290 miljoner dollar beräknas gå åt för att bygga nya kraftledningar. Enligt institutets statistik hade vid slutet av 1944 mer än 2,7 miljoner av Förenta staternas 5,2 miljoner lantgår- dar tillgång till elektrisk kraft. Sämst ställda i fråga om elektrifiering äro just nu de mellersta staterna och vissa om- råden i de södra. 0 NEW YORK TIMES KORRES- pondent Warren Moscow omtalar, att be- hållare med oseparerat blod i speciella ”blodbåtar” medföljde trupperna vid landstigningen på Iwo-jima. För första gången under kriget i Stil- la havet har oseparerat blod forslats i särskilda båtar som åtföljt en invasions- flotta. Fem blodgivningscentraler i Stil- lahavet lämnade blodet, som omedelbart frystes ned och sändes till flottbasen. I de stora iskylda behållare, vari blo- det transporterades, håller det sig i re- gel omkring tre veckor. För att föra blodet i land måste man emellertid an- vända mindre behållare, där man i tro- pikerna inte kan räkna med att det hål- ler sig mer än ett dygn. Allt blod som förts till Iwo-jima var av grupp 0, som passar alla typer av mottagare. Även om man kan använda oseparerat blod, betyder detta inte att blodplasman spelat ut sin roll. Den senare är i själ- va verket lättare att handskas med, men erfarenheterna från Sicilien och andra krigsskådeplatser ha visat, att sårade som förlorat stora mängder blod också kunna behöva ett tillskott av blodkrop- par. Dessa finnas i det oseparerade blo- det, men inte i blodplasman. Oseparerat blod har kommit till an- vändning redan tidigare, nämligen i Normandie och på Leyte. Det har emel- lertid aldrig förekommit att man sänt särskilda ”blodbåtar” med invasionsflot- tan. 30/3.1945 TEKNIK för ALLA 15