i R= loHA ; PzOIND 15 NEG 300F ot (CS 210980 pF Sockel k för rör underiFrön ÖRE lr! Co "2 ssov eco —- Me Du Fig. 3. Kopplingsschema. Observera att patentiometerkontakten är variabel. I rörsockelschemat skall givetvis anoden ej vara förbunden med gallret g. ga frekvenserna har varje stations bandbredd måst begränsas till 9J— 10 kp/s. D. v. s. stationerna utsän- da i allmänhet ej toner med högre frekvenser än 4500—5000 p/s, med andra ord försvinner vid musik- återgivningen det högre registret, klangen blir mörkare och instru- menten förlorar sin särart och klangfärg. Vid frekvensmodulerad UKV kan emellertid alla frekvenser än- da upp till 15000 p/s transmitteras, varför, om återgivningen skall bli den avsedda, även mottagaren måste dimensioneras för att upp- fylla dessa höga anspråk. Om man ställer lägre fordringar på ljudkva- liteten, t. ex. vid talöverföring, kan man använda sig av en väsentligt enklare mottagare som arbetar ef- ter en annan princip. Den s. k. su- Perregenerativa detektorn (Arm- strong 1922) är i uppbyggnaden mindre komplicerad än t. o. m. den gamla återkopplade mottagaren men kan dock endast utnyttjas på UKV, detta på grund av nedan be- skrivna nackdelar. Funktionen av den superregenherativa detektorn är Synnerligen invecklad och det skul- ie föra för långt, att här närmare gå in på den bakomliggande teorin. Vi hänvisar dock till den utmärk- ta facklitteraturen i detta ämne. Den superregenerativa detektorn arbetar oftast med två rör, men re- dan med ett enda sådant erhåller man en utomordentlig känslighet. Finnes tillgång till tillräckligt små delar och ev. något miniatyrrör kan en händig amatör bygga sig en sådan mottagare i form av en tänd- sticksask. (Miniatyrrör s. k. acorn- rör kommer att finnas i den allmän- na marknaden efter kriget men ställer sig rätt dyra.) Detta var inledningen och natur- ligtvis var den en aning torr ur den oinvigdes synpunkt. Men varför inte bygga en sådan där liten UKV- mottagare och prova teorin i prak- Fig. 2. Vi ser ap- paratens inkopp- ling vid utprov- ningen. Anodbat- teriet var i största laget men det an- vändes ej högre spänningar än 40 —L100 V. — Glöd- strömmen lämna- des av ett vanligt 1,5 V batteri av ficklampstyp. Vi- e framgår att mottagaren . fak- tiskt närmar sig ”tändsticksaskfor- matet”, vilket är märkligt om man observerar de re- sultat som därmed kunna erhållas. Lägg märke till den till avstäm- ning och känslig- hetsreglering <an- vända systoflex- biten. tiken? Vi skall försöka klarlägga de fenomen som uppstår, men bygg för all del först! U Itrakortvågsmottagarens uppbyggnad och verkningssätt. jiNE bygga en liten superregenerativ mottagare är visst inte den dyra och komplicerade historia, som man i första hand skulle tro. Tvärtom, så erbjuder denna enhet en hobbyuppgift som både är rolig, på grund av de fina resultat som kunna erhållas, och billig ifråga om de fåtaliga delarnas kostnad. Med hänsyn till de ultrakorta vågor- nas nästan optiska utbredningsförhållan- den kan apparattypen ej begagnas an- norstädes än i närheten av sändarna, d. Vv. S. i storstäderna. I Stockholm och för- orterna t. ex., finnas en hel del sådana stationer uppställda. Sålunda har föl- jande stationer med ypperlig ljudstyrka avlyssnats: 1. Telegrafverkets försöksstation på vattentornet vid Mosebacke. Program: delar ur riksprogrammet, ”fröken Ur”, samt omodulerad bärvåg. Frekvens ca 43 Me/s 2 7 m. 2. Omodulerad ostabil bärvåg, förmod- ligen härrörande från en stor ultrakort- vågsgenerator avsedd för högfrekvent uppvärmning av diverse material. (Stan- dard Radio, Ulvsunda.) 3. Radiotjänsts radiobilar. Programmet är för det mesta av roan- de slag, särskilt när apparaterna provas. Annars reportage, ”Vad vill ni höra i kväll”, o. s. v. 4. Polisradio. Frekvens: 31,9 Mc/s £< 9,4 m. Om dess program kan var och en själv göra sig en uppfattning. 5. Ev. något flygplan (Björkvallsflyg). Vid ett tillfälle i somras avlyssnades ett flygplan som befann sig över Gävle eller dess närhet. (Slut på första avsnittet). 27/4 1945 TEKNIK för ALLA 15