O diosidan Hallå, hallå . . . I detta nummer kan vi presentera en strålande sak för våra radiotekniskt in- tresserade läsare: en byggnadsbeskriv- ning över en superregenerativ ultrakort- vågsapparat som ser verkligt lovande ut. Vad man kan få höra på ultrakortvåg? För att börja med Stockholm och Göte- borg så finns det ju alltid polisradio att lyssna på. Sedan skall telegrafverket starta en UK-station i Stockholm, efter vad det ryktas och just nu finns det ju annars ett ganska stort antal militära radiostationer överallt i etern och några har säkert förirrat sig ned ända till ult- rakortvåg. Radiorutan nr 4 fick komma in redan i förra numret, där står den på sid. 27. Och så glöm inte att insända Edra radiotips! Billy. Kortvåg på kristall Att få in kortvåg på kristallmottagare hör väl inte till vanligheterna. Jag kan dock tala om, att jag lyckats ganska bra med detta utan att företa några spe- ciella anordningar. Jag byggde för någ- ra år sedan en kristallmottagare avsedd för mellanvåg (se schema). Spolen var försedd med flera uttag, och genom att variera ledningarna till antenn och kris- talldetektor kunde jag vid vissa kopp- lingar få in kortvåg bra. Tyvärr kunde jag med denna spole ej få någon större selektivitet, utan stationerna hördes näs- tan över hela skalan. De svenska sänd- ningarna från London hördes alldeles förträffligt, ibland nästan lika starkt som lokalsändaren här i Uppsala. Jag hörde t. o. m. Tokio några gånger. Tokio hörde vid denna tid nämligen till de kraf- tigaste kortvågsstationerna. Senare pro- vade jag med särskilda kortvågsspolar, och även med dessa upp- Vv nådde jag goda resultat. Med dessa erhöll jag bra =S SS em K ortvågskristallen. INS 32 TEKNIK för ALLA 27/4 1945 selektivitet. Jag fick in våglängderna från 40 till 50 meter. Den spole som var bäst var lindad med c:a 10 varv 1 mm tråd på 4 cm spolrör. Jag prövade två antenner: en koppartrådsantenn, 10 m lång och en annan på 30 m av alumi- nium. Den sistnämnda var den bästa. Jan Erik Räf. Nifecell för glödström är de moderna batterirören med 1,5 volts glödspän- ning gjorde sin en- tré i batterimotta- garna kom «deras snabba «framgång till stor del att be- ro på, att man här för första gången verkligen gjort sig oberoende av allt vad ackumulatorer heter. I stället för Cellspänning Volt 132 128 LI! 124 120 me 10 100 150 Urladdn.-tid timmar en tung och besvärlig blyackumulator, som alltid skulle laddas och dessutom var en ständig källa till oro — tänk om syran skulle rinna ut! — fick man ett nätt, behändigt och renligt ringlednings- element som man utan risk kunde vända upp och ned på- Men sedan den första förtjusningen lagt sig, har man kommit underfund med att de gamla ackumulatorerna hade sina förtjänster. Spänningen från ett torr- batteri varierar ganska kraftigt under urladdningen och batterirören för 1,4 volt är tyvärr ganska känsliga för spän- ningen på glödtråden varför torrbatteri- driften inverkade menligt på livslängden. Driftskostnaden är en annan faktor som i regel inverkar till ackumulatorns fa- vör. Jungnerbolaget kan alltså visa på verkliga fördelar för ackumulatorn när firman nu bestämt sig för att låta den- na göra sin comeback inom batteriradio- tekniken. För en tid sedan släppte man ut en Nifeackumulator som kallas Glöd- ströms- och ringledningscell, typ TR-3. Den är fyrkantig och obetydligt större än ett normalt ringledningselement, var- för ackumulatorn säkert passar på de flesta ställen där man förut haft torr- element. Kapaciteten är inte dålig: 30 Ah vid 150 timmars urladdning med 0,2 A, varvid slutspänningen är 1,2 volt! Vi har tagit med urladdningskurvan och av den framgår att spänningen har ett jämfört med torrbatterierna synnerligen flackt förlopp under hela urladdningsti- den vilket säkert kommer att visa sig inverka förmånligt på rörens livslängd. Ackumulatorn som är av Nifetyp, d. v. s. alkalisk, är innesluten i ett gum- mihölje, vikten är tyvärr hela 1,25 kilo vilket minskar dess användbarhet vid portabla apparater. Resärspole - fina Q!! DD: är inte ovanligt att få höra att en amatörsändare stör andra teleteknis- ka anläggningar, som biografförstärka- re och elektriska gitarrer för att nu inte tala om traktens vanliga radiomotta- gare. I Amerika har man inte givit sig nå- gon ro sedan man läste om den finska antennen som drev en högtalare på bara kristallapparaten. Vi läser också om sän- daramatören W9JII som kunde tagas emot på en trasig gasspis hos en av grannarna. Ljudet var tillräckligt starkt för att väcka grannen ur hans ljuvaste slummer och man fick införa ett tids- schema för sändning och — sömn. Spisen lagades emellertid, men nu fick man en ny oombedd mottagareanlägg- ning, nämligen resårfjädrarna i gran- nens madrass! Tips om lödning Vid lödning i radioapparater bör man använda harts löst i rödsprit som rengöringsmedel och inte lödsalva. Detta på grund av att lödpastan innehåller sy- ra vilken som bekant är ledande och frä- tande. Därigenom kan det uppstå över- ledning mellan två närbelägna kontak- ter om lödpastan vid lödningen rinner ut mellan dem, vilket i många fall förorsa- kar fel, vilka äro svåra att lokalisera. Rune Lindström. Induktansavstämning (Gargkondensatorer är det ont om i Amerika och därför har man börjat tillverka induktansavstämda apparater. Den bilden visar är gjord för endast mel-: lanvåg, men den har onekligen vissa för- delar. Platsbehovet är synnerligen litet, uö ns —— —