Klass B-SÄNDARE MODELL 1947 Andra avsnittet Fig. 1: Den färdiga sändaren. Mekaniskt utförande. Det finns många sätt att verkställa den mekaniska uppbyggnaden av en enkel sändare av detta slag. Signaturen, som personligen bäst trivs med att arbeta i aluminiumplåt, gjorde chassiet av en enda 2 mm tjock sådan plåt med måtten 30 X 38 cm, bockade den till U-form ef- ter att ha borrat alla hål först, placerade alla delar som av någon anledning kan behöva bytas ”på däck” och ansåg sig sedan ha gjort en enkel konstruktion. Emellertid kan det vara svårt för en del amatörer att göra större hål i och bocka plåt utan ett orimligt arbete, varför vi som hastigast ska beröra ett par andra trevliga sätt att bygga upp mindre sän- dare och andra radiogrejor. Om man har svårigheter med plåtbock- ningsfrågan, kan sidor och botten utfö- ras i form av en stadig träram och en- dast ovansidan göras i plåt. Då bör man även placera anslutningsjackarna vid någon sidokant på denna plåt, då vanli- ga bananhylsor ej är avsedda monteras i tjockare väggar än 4—5 mm. Vridkon- densatorerna monteras också med fördel ovanpå plåten, så att de kan fästas sta- digt, eventuellt också isoleras från plå- ten med små porslinsisolatorer av radio- typ. I övrigt monteras givetvis småde- lar som förut under däck direkt på rör- hållarna. Plåtstorleken väljes här för- slagsvis 12 X 38 cm. En annan variant av det mekaniska utförandet, som särskilt bör tilltala ama- törer med små verktygsresurser, är att även göra ovansidan på chassiet av trä eller masonite. Därvid kan en stor för- enkling av borrningsfrågan erhållas, om man utför ”däcket” i form av två långa härdade masoniteribbor, som sättes på 29 mm avstånd parallellt med varandra. I springan mellan ribborna passar då vanliga octal-rörhållare och man kan sätta alla sändarens rörhållare i en rad här. Man har likaledes utrymme i springan för ledningarna upp till spolen och antennkontakten. De enda hål, som i detta fall måste borras, är fästhålen för rörhållarna samt hål för de olika ba- nanhylsorna. Lämpliga mått på ribborna är 5 X 38 cm, 5 mm tjock härdad ma- sonite. 20 TEKNIK för ALLA 9/5 1947 Med detta avsnitt avslutar signaturen Oldtimer sin byggnadsbeskrivning av en enkel men samtidigt förstklassig sändare för klass B-amatörer. Beskriv- ningen påbörjades i nr 8, där Oldtimer presenterade sändaren, behandlade kopplingsschemat, som bygger på en idé ur radiotidningen QST för juli 1946, och i sändaren ingående material. En sändare för klass C-amatörer har varit publice- rad i nr 4 och 6 i år och i dessa nummer lämnas ock- så anvisning på tidigare publicering av tillbehör för nytillkommande sändaramatörer. För att återgå till modellapparaten, så framgår dess utförande av de fotogra- fiska illustrationerna. I fig. 1 återfin- nes en översiktsbild av hela sändaren jämte telegrafnyckeln. Från vänster har vi på sändarens framsida de två banan- kontakterna för telegrafnyckelns anslut- ning samt ovanför dessa den förut om- talade ”inställningsströmbrytarens” pil- ratt, ratten för avstämningskondensa- torn C9 samt ratten för antennkonden- satorn C1o. Ovanpå sändaren har vi från vänster styrkristallen, oscillatorrö- ret (metallrör), effektröret, framför det- ta inställningslampan i sin hållare, spo- len med sina isolatorhållare samt antenn- anslutningskontakten, också i form av en isolator med isatt bananhylsa. Bakom kristallen och oscillatorröret skymtar två oanvända octal-rörhållare och av dessa är den vänstra avsedd för moderna styr- kristaller, om sådana skulle komma till användning. Den högra rörhållaren be- höves ej i sändarens nuvarande utfö- rande och sattes bara dit med tanke på den kommande rörnycklingen, då det all- tid är lättare att göra stora hål i plåt innan denna bockats. Fig. 2 visar sändaren underifrån. (Ätergavs i nr 8.) Som synes har bot- ten och kortsidor på chassiet utelämnats och undersidan endast stagats upp med tre bakelitstycken, Stabiliteten blev god ändå, signaturen råkade en gång tappa den färdiga modellapparaten från sin cy- kel utan men eller elektriska funktions- fel. Rören satt dock ej i! Från vänster syns de båda kristallhållarna, i profil en octal-rörhållare på chassiets baksida, som användes för anslutning till sända- rens strömkälla, den tomma rörhållaren för det kommande nycklingsröret samt effektrörets hållare. Anslutningskabeln till likriktaren är nämligen i sändarän- den försedd med en 8-polig hankontakt, som passar i vanliga octal-rörhållare och är väldigt praktisk att ha för sådana här hopkopplingar. Längst till höger sit- ter vridkondensatorerna C9 och C10o. Des- sa är som synes gamla Aga-Baltic-kon- densatorer på 500 pF eller cm, som det då för tiden kallades, ur vilka den yt- tersta vridbara plattan på var sida bort- tagits, så att kapaciteten minskats till 400 pF. Dessa kondensatorer duger gott för 80- och 40-metersbanden och kostar endast någon krona styck, dvs. tionde- len av nya kondensatorers pris. Plåten, som har ursprungsmåtten 300 X 380 mm och tjockleken 2 mm, har ta- gits till så stor för att rymma de båda voluminiösa C9 och C10o. Använder man till omfånget mindre kondensatorer, kan och bör apparatens storlek, speeiellt chassihöjden, minskas därefter. Först borrades alla hål för rörhållare och ba- nanhylsor, fästhål för isolatorerna, lamp- hållaren och stagklotsarna samt hål för ledningarna till spolen och lamphållaren. Därefter bockades plåten till U-form så att man fick ett chassi med höjd och bredd 100 mm och längden 380 mm. En- dast tre rörhållare i rad torde erfordras för amatörer med octal-kristaller varav en kristallhållare, en hållare för oscilla- torröret samt en för effektröret, då nyck- lingsröret kan sättas separat utanför sändaren, och dessa placeras på 55 mm centrumavstånd. Avståndet till första spolisolatorn från effektrörets hållare är 5 mm och avståndet mellan spolisolato- rerna 115 mm. Antennisolatorn sitter yt- terligare 35 mm ut och lamphållaren li- kaså 35 mm framför effektrörets hållare. Övriga mått framgår av fotografierna. Koppling av sändarens ledningar och detaljer. Sedan rörhållarna, lamphållaren, ba- nanhylsor och isolatorer monterats, dras först ledningarna för glödströmmen från glödströmsjackarna till ben 2 och 7 på oscillatorrörets och effektrörets hål- lare, varvid samtidigt Ci1 inkopplas på ben 7 i oscillator-rörhållaren (se fig. 4 samt delplaceringsschemat fig. 5). Dessa . ledningar, som i likhet med övriga lämp- ligen består av s. k. push-back eller 1 mm förtent koppartråd isolerad med på- trädd systoflex, tvinnas väl med varand- ra samt dras tätt intill plåten för att undvika växelströmsbrum. Sedan kopplas och placeras delarna i enlighet med fig. 9 (observera att fig. 5 föreställer sän- darchassiet sett underifrån) med början från vänster med Ci, C2 och Ri vid kri- stallhållaren. Delarna upphänges direkt i sina anslutningstrådar eller lödöron och fastlödes vid varandra med rikliga lödningar av gott lödtenn och syrafri löd- pasta. De för varje rör gemensamma