NYCKEL re RATTAR ESO) GLÖDLAMPA BEV, OA (OVAN CHASS.) C5 c NI | IN! WU | 0000 ANTENN v rien GUO'D. HOGSP. jordningspunkterna, utritade ovanför varje rörhållare på fig. 5, utgöres av denna rörhållares ena fästskruv, vilken därför fästs med dubbla muttrar. De- taljerna Dri, R3, R4, Dr2 samt Rg8 in- kopplas sist efter Ca och C1o då de mon-” teras helt fribärande i sina kopplingstrå- dar och på grund av sin vikt ej bör ut- sättas för mer än nödvändig mekanisk åverkan. När arbetet med detaljernas inkopp- ling hunnit t. o. m. C7 och R7 inmonteras C9 och Ci1o, då dessa på ett tidigare sta- dium onödigt skulle hindrat övrigt del- montage. Av samma orsak behöver ej stödklotsarna i apparatens botten fast- sättas förrän allt kopplingsarbete är klart I fig. 4 syns en närbild av de småde- taljer, drosslar, motstånd och kondensa- torer, som omger de respektive rörhål- larna, Tyvärr lämnar bilden åtskilligt övrigt att önska i skärpa, men man kan dock urskilja i stort hur detaljerna mon- terats i sina trådar på båda sidor om och tätt intill rörhållarna. Närmast till hö- ger om den i profil sedda rörhållaren på sändarebaksidan sitter de två stora mot- stånden Ra och Rs, vertikalt hängande i den kraftiga plusledningen, samt Dra. Ifrån Ra utgår mitt i bilden horisontellt Dri fram till Vi:s rörhållare. I bildens botten syns den hårt tvinnade glöd- strömsledningen gå tätt intill chassiplå- ten. Katodmotståndet R5 syns som en tjock, grå stav ovanför Va2:s rörhållare och till höger om denna skymtar gaveln på C9. Vi:s rörhållare mitt i bilden är skymd av den förut omtalade inställ- ningsströmbrytaren samt den direkt på nycklingsbananhylsorna monterade &Cz. Dessutom ligger kondensatorn Ci rätt - över denna rörhållare som en stor, flat fyrkant med en randig systoflexisolerad ledning fram till ena kristallhållaren. Den skenbara trängseln bland småde- taljerna beror i fig. 4 huvudsakligen på att plats gjorts på modellapparatens chassi för två extra rörhållare. Om chassiet utföres med de uppgivna måt- ten samt med endast de tre rörhållare, Fig. 4. Närbild av rörhållarnas koppling. som utritats på placeringsschemat i fig. 9, blir utrymmet mycket bättre. Sändarens spolar är lindade på Sol rör av pertinax eller bakelit med 40 mm diameter och en längd totalt i modellap- paraten av 130 mm. Stiften för fast- sättningen av spolen på isolatorerna är gjorda av gamla banankontakter, som försetts med en skruv i den ände, där normalt ledningstråden stickes in, och denna skruv får gå genom väggen i spol- röret. Det finns också till salu särskil- da banankontakter, avsedda för dylikt montage, vilka redan har en skruv i ena änden. Avståndet mellan stiften är 115 mm och spoltråden har fått gå igenom ett hål i spolrörsväggen in i detta, ut genom den öppna änden av röret och se- dan lötts direkt på banankontaktens tjockända. Spolarna är lindade med 1 mm emaljerad koppartråd och varven är jämnt fördelade över hela spolrörets Fig. 5. Montageschema för detalj- placering. längd. 80-metersspolen har 39 lindnings- varv och 40-metersspolen 23 varv. Nyckelfiltret är utfört exakt som vi- sats å schemat, fig. 1, och det är i mo- dellapparaten monterat under den bake- litplatta, på vilken telegrafnyckeln fast- skruvats. Kortast möjliga ledningar fil- ter—nyckel bör alltid eftersträvas, då annars filtret förlorar det mesta av sin verkan, och som regel bör nyckelfiltret fästas direkt på själva telegrafnyckeln. Den jordade branschen på filtret (Dri— Ro9-sidan) ska förbindas med nyckelns lager och rörliga arm. Sändaren anslutes till en likriktare, som ger 300 till 375 V och 75 mA väl filtrerad likström. Då strömbelastning- en endast är några få mA när telegraf- nyckeln är uppsläppt för att sedan stiga till maximalt ca 75 mA när nyckeln är nedtryckt och signalen utgår, bör likrik- taren tåla att gå i ”tomgång” och vara försedd med ett lämpligt belastningsmot- stånd, en bleeder, på t. ex. 30 000 ohm och 10 W, som upptar omkring 10 mA vid tomgång, när likriktarens utspän- ning är störst. Avstämning och provning. Telegrafitrafiken på 80- och 40-me- ters amatörbanden sker för närvarande uteslutande på frekvenserna 3500—3635 och 7 000—7 100 ke/s, även om de åter- stående delarna av dessa amatörband också är upplåtna för telegrafi. Stör- ningsförhållanden med andra sändare på telefoni har nämligen föranlett tele- grafistationer att uteslutande hålla sig till de delar av resp. band, där endast telegrafi är tillåten. Det är därför skäl att välja styrkristallernas frekvens och därmed sändarens så, att samma kristall kan fungera på båda bandens telegrafi- delar. Den första styrkristallen, som en nybliven amatör anskaffar, bör därför ligga inom området 3500—3550 ke och (Forts. på sid. 82.)