Där graniten sågas, kunde lika gärna ha stått som rubrik över ne- danstående reportage från Bröderna Flinks Granitstenhuggeri i Västervik. Det är ingenjör O. Hellgren vid Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen — författaren till vår nyligen avslutade yrkesorientering — som besökt före- taget och tar läsaren med på en rundvandring, där man får följa sten- blockets behandling fram till en grav- vård eller ett monument. Samtidigt fortsätter författaren på detta om- råde sin redogörelse för de olika yrkena. / ja Bröderna Flinks Granitstenhuggeri i Västervik grundades år 1881 av bröderna Carl, Oscar och Fredrik Flink, som upptäckte och införde den svarta västerviksgraniten på marknaden. År 1886 bildade -man handelsbolag och tio år senare aktiebolag. Firmans tillverkningar utgörs till ojämförligt största delen av gravvårdar, men därjämte förekommer även finare stenhuggeriarbeten av granit såsom pe- larkapitäler, finare portaler samt även beklädnadssten av granit. Ca 3 000 grav- vårdar och gravanläggningar levereras årligen från företaget till kyrkogårdar över hela vårt land samt även på export till USA, Holland och Frankrike samt tidigare till Danmark och Norge. I alla firmans tillverkningar spårar man vad tradition och yrkesskicklighet parad med ypperlig teknisk utrustning 4 — TEKNIK för ALLA 11/2 1949 Nedan en exteriörbild av företaget med sliperiet i mitten. T. h,. är en såg- och fräsmaskin i arbete. kan åstadkomma. Firmans tekniska ut- rustning står på toppen av vad som går att erhålla i fråga om stenbearbetnings- maskiner och många av dessa är spe- cialkonstruerade av firmans förutva- rande verkst. dir. Fredrik Flink. Stenindustriarbetarförbundets ordf. har t. o. m. i en artikel i tidskriften Sten- arbetaren ifrågasatt om icke firmans anläggning är ”den modernaste i värl- den beträffande maskinell utrustning”. I blocklagret börjar vi vår intres- santa upptäcktsfärd för att studera hur en gravsten eller ett monument blir till. Som ciceron få vi herr Gösta Johansson. Han känner företaget grundligt utan och innan, då han nästan vuxit upp i det och han berättar gärna allt om ar- betet och även glimtar ur företagets historia. ; Blocklagret är det förråd där man lagrar de från olika stenbrott kom- mande graniterna. Herr Johansson på- visar i detta sammanhang hur oerhört beroende företaget är av just lämplig granit. Den måste vara jämn i struktu- ren och kunna ge en tillfredsställande färgton vid olika slipningar. Den får inte heller vara så hård att den blir oekonomisk i bearbetningen och den måste också kunna brytas i mycket stora block. I all synnerhet gäller detta för de amerikanska beställningarna av svartgranit, som ofta kräver mycket stora dimensioner. Det är mycket vik- tigt att blocken är felfria så att de inte innehåller t. ex. ränder, fläckar, stick osv. : När en gravvård ska tillverkas är det verkmästaren på stenhuggeriet som först får hand om ritningarna, Dessa har vanligen uppgjorts av företagets egen gravvårdsarkitekt eller av bestäl- larna anlitade arkitekter ute i landet. Herr Johansson berättar i detta sam- manhang hur Bröderna Flink varit ban- brytare i vårt land för en förbättrad gravvårdskultur. De väldiga grovt bear- betade stenmassor, som så sent som för ett 20- å 30-tal år sedan var så vanliga på våra kyrkogårdar, har genom fir- mans inflytande på gravvårdsmarkna- den alltmer försvunnit och ersatts av mera fint bearbetade vårdar i smäckra och väl avvägda dimensioner. Med ledning av måttuppgifter utväl- jer sågförmannen lämpliga block i blocklagret, bestämmer vad som kan ut- vinnas ur blocken och hur sågningen bör ske. Med hjälp av såginläggare trans- porteras blocken på trallor, s. k. ”sten- björnar”, in till ramsågarna. Traverser i blocklagret lyfter de väldiga blocken. Såginläggarna pallar upp- blocken och fixerar dem i rätta lägen under ramså- garna. Sågningen utförs medelst tandade sågblad av lagom hårt stål. De stora fyrkantiga tänderna sitter på så stort avstånd från varandra att man gott och väl kan placera ett par tändsticksaskar i tandhålen. Såginläggarna utbyter nu och monterar fast lämpliga sågblad samt fixerar dem så i sågramen, att man vid sågningen erhåller granitski- vor av lämplig tjocklek. Stensågarna reglerar sågramarnas in- ställning och sätter igång sågningen. Under ett öronbedövande väsen pendlar sågarna fram och tillbaka över sten- blocken. Oupphörligt matar stensågarna sedan stålsand och vatten i sågskären ”Spejande sjöman”, ett arbete som firman skänkte till Västerviks stad på dess 500-årsdag. SK MESTTTAIIIR