och har en ständigt skärpt uppmärk- samhet på sågningens gång. I allmän- het tar det två å tre dagar innan ett granitblock av ordinär storlek är genom- sågat. Såginläggarna tar då bort de fär- digsågade skivorna och fraktar dem vi- dare via en upplagsplats till kantsåg- ningen. Stålsanden är ett så värdefullt hjälp- medel att den tillvaratas av sopare, som ser till att den används om igen tills den blir oanvändbar för sågningen. Se- dermera kan den dock komma till an- vändning vid ”första slipningen” eller stålslipningen. Sedan granitskivorna blivit granskade och ritsade, ett ansvarsfullt arbete, som utförs av kantsågningsförmannen transporteras de till de olika cirkelsåg- ningsmaskinerna. Kantsågningen sker med tillhjälp av cirkelsågar och fräsmaskiner. Cirkelså- garen placerar granitskivan på en tralla, som körs fram och tillbaka un- der en sågklinga av karborundum. Un- dan för undan tränger karborundumski- van allt djupare ned i granitskivan tills stenen är helt genomsågad. I sågskäret sprutas oupphörligt vatten och den ge- nomsågade ytan blir alldeles jämn och slät, nästan som -glas. Alla listverk, spår, faser, refflor m. m. utförs även med cirkelsåg. Det är endast speciella arbeten, ovaler eller mera ovanlig faso- nering, som måste utföras för hand av stenskulptörer. Cirkelsågarna kan ibland få olika yr- kesbenämningar allt efter det arbete som utförts, t. ex. kantsågare som sågar de ojämna kanterna på skivorna raka och kapar ändar på gravramar. Listsågare som sågar listverk och friser på vårdar, spår och nedskärningar m. m. De olika stenblock en gravvård be- står av sammanhålls medelst bultar och nu borras hålen för dessa. Arbetet ut- förs av stenborrare med hjälp av luft- drivna borrmaskiner försedda med hård- metallborr. Hoppassningslokalen för de sågade blocken är en märklig byggnad. Den var ursprungligen det lokala brännvinsbrän- neriet och blev sedan Frälsningsarméns i Västervik första predikolokal, vilket ger anledning till vissa reflektioner. Det är säkerligen inte många gravvårdsfir- mor som kan tillverka sina gravvårdar i ett en gång helgat rum, som ju här är fallet. Nu följer ett av de allra viktigaste momenten i tillverkningen, den s. ”passningen”, en montering och juste- ring varvid man passar ihop de olika delarna genom att montera upp dem. Det utförs av justerare eller monterare och tillgår så att man kontrollerar att bul- tar eller krampor passar i de därför borrade hålen, tillser att alla fogar är täta, att kanterna är raka, att sågrepor etc. avlägsnas samt monterar upp arbe- tet precis som på kyrkogården. Efter justeringen märker man de olika de- larna. I slipnings- och poleringsavdelningar- na gäller det att få fram de vackra gra- nitytorna innan eventuell text eller an- nan gravering utförs. Stenslipare slipar graniten till olika finhetsgrader med hjälp av vertikalslipmaskiner. I pulver- form av olika finhetsgrad tillsammans med vatten, kommer här åter karborun- dum till användning. Under den snabbt roterande slipskivan av gjutjärn får graniten här en viss glans. Vid sådana arbeten där vertikalslipmaskiner ej kan komma till användning utförs arbetet av handslipare. Oftast gäller detta skulptu- rer av olika slag, listverk m. m. Önskar man en mycket blank yta mås- Här intill en de- taljbild och ne- dan t. h. en över- siktsbild från po- lerverket, vars maskinella utrust- ning i hög grad påminner om Pol- hems stånggång- ar. Överst t. h. syns ramsågarna i arbete och nedan t. v. en mer om- fattande bild från såghuset, där ramsågarna pend- lar fram och till- baka över granit- blocken och sågar till granitskivor av: lämplig tjock- lek. te graniten sedan poleras. Det kan an- tingen ske genom att den förut roteran- de slipskivan av gjutjärn i vertikalslip- maskinen utbyts mot filtbelagda trissor. Vissa ytor som man ej kan komma åt med maskin poleras för hand av pole- rare. ; Hos Bröderna Flink utförs dock pole- ringen i ett för ca 85 år sedan konstrue- rat polerverk, som trots sir enkla kon- struktion visat sig vara den mest ratio- nellt arbetande maskinkombinationen för granitpolering. Man tänker osökt på Polhem och hans stånggångar, då man kommer in i polerverket. Polermästaren har här tillsynen över verket. Han juste- rar stenarna och ser till att sliphyvlar- na blir rätt inställda samt får slipmedel, polermedel m. m. Runda pelare, urnor, kolonner m. m. måste svarvas, vilket sker i en sten- svarv av stora dimensioner. Den ma- növreras av stensvarvaren. Även pole- ringen av sådana ytor sker i svarv av stensvarvpoleraren. De sista arbetstempona inom företa- get består i utförandet av inskriptioner, ornament m. m. I ett särskilt med lim och glycerin impregnerat läskpapper ut- skär ornamentskärare den text och de ornament som eventuellt ska pryda grav- stenen. Arbetet tillgår så att papperet (Forts. på sid. 24.) 11/2 1949 TEKNIK för ALLA 5