Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prat om båtar: Gör klart för våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prat om båtar:
Gör klart för våren
När det här numret kommer ut är
det hög tid för båtägarna att börja
spekulera . över hur de ska ha det
med sin båt till våren. Det är åt-
skilligt som kanske behövs ändras
på eller kompletteras. Ingenjör Rune
Kock startar därför redan nu sin se-
rie Prat om båtar, och han räknar
med att återkomma fler gånger in-
nan vi nått fram till de ljuvliga sjö-
sättningsdagarna. I slutet av sin ar-
tikel efterlyser han också hjälp från
läsekretsen.
Arnu är det tyvärr rätt lång tid kvar
till själva båtsäsongen börjar. Visser-
ligen är det ett icke ringa antal båt-
entusiasters uppfattning att ”säsongen”
varar året runt. Förberedelserna för
nästa seglationssäsong börjar med andra
ord omedelbart efter höstens sliptag-
ning. Om denna åsikt vore litet mera ut-
bredd skulle kanske många hårda ord
och missräkningar inbesparas när våren
kommer. Under nu rådande exceptionella
tider med stränga hårdvalutaimport-
restriktioner har ju vi båtägare, spe-
ciellt då motorbåtsdito, blivit åtskilligt
lidande. Motorer och åtskilliga tillbehör
har fått importeras i endast begränsad
omfattning och från och med i år blir
tillskottet utifrån ytterligare hårt be-
skuret. Det gäller därför att förvalta
pundet, eller ska vi kanske nu säga dol-
larn?, väl Och i allt större utsträckning
lita till våra egna resurser.
Men hur blir det då med motorbräns-
let? Ja, det är frågan som vi lite till
mans ställer varandra och myndighe-
terna. Som dessa senare på intet sätt
svarat nej på frågan om båtbränsle har
vi inte någon anledning att kasta yxan
1 sjön. Men ett bestämt besked om kvan-
titeten m. m. är ett rimligt krav från
denna, enligt bränslekommissionen, ”till
antalet oväntat stora kategori bränsle-
förbrukare”. Medan vi väntar på detta
besked och hoppas på det bästa passar
vi på att förbättra, eller i varje fall
framsynt underhålla ”maskinparken”.
För många av oss är båten, näst hem-
met, den ur flera synpunkter värdeful-
laste, materiella tillgång vi äger, Ich
självfallet vill vi vårda den väl för att
få ut den mesta möjliga glädje av den.
Det är en hel del som kan (och bör)
göras nu. När dessa rader skrivs är det
i södra och mellersta landet utmärkt
blidväder att utvändigt mönja på alla
bara fläckar på det i höstas renskrub-
bade skrovet.
Men detta är långt ifrån det enda
som kan (läs gärna bör) göras. På ro-
der, propeller, axel med stödlager och
-bock finns ofta åtskilligt att göra.
För att få ut mesta möjliga av i mo-
torn ”instoppade” värmekalorier ska
propellern arbeta på ett förnuftigt sätt,
dvs. vara rätt dimensionerad och place-
rad. Dimensioneringen är i sin mest.teo-
retiska form en hel vetenskap och i sin
mest praktiska gestaltning en ren
känslosak. Det bästa resultatet uppnås
inte sällan genom en kombination av
ungefär lika delar ”vetenskap”, matema-
tik och ”känsla”, tumregler och erfaren-
het. En på basis av ovan angivna
metoder komponerad = dimensionerad
”snurra” blir sällan misslyckad, men det
har hänt mer än en gång att andra, till
synes mindre lämpliga propellrar givit
bästa fart och ekonomi. Förklaringen
Fig: 2.
utförs så att den av vattentrycket inte kan
tippa bakåt med onormalt stort lagerarbete
som följd.
Stödlagerbock av bra typ om den
härtill ligger oftast i strömningar kring
undervattenskroppen vars lokalitet och
storlek varit svåra eller rentav omöjliga
att bestämma. Av den anledningen bör
alla onödiga, från båtbottnen utskjutan-
de detaljer plockas bort och de nödvän-
diga ges lämplig profil och moderat
storlek så att propellern får arbeta i
så ostört vatten som möjligt.
En propeller-roderanordning enl. figur
1, vänstra bilden är mycket vanlig.
Ofta har också propellern lagts så
nära kölen att stödlager blivit obe-
hövligt eller också har stödbocken för-
längts nedåt och sammanfogats med
skäddan. Anordningen med skädda är
praktisk då den ju i hög grad skyddar
propellern samt, om den är stadig, ock-
så centrerar och lagrar rodret. Skäddan
som utsmids av stål eller i exklusivare
fall av metall fastskruvas föröver styvt
vid kölen och i det akterut utsmidda
ögat lagras utan stort spel den från
rodret utskjutande kroppen. Hjärtstocken
Fig. 1. a) Balansroder, b) skädda, c) axelbärare, d) genom-
föringshylsa, e) hylsa, f) Packbox, g) roder-”kvadrant”,
h) styrfläns.
Vänstra bilden visar propeller-roderanordning av gingse
typ med kraftig skädda
.som skyddar men ock-
så i någon mån stör
propellern, På högra
bilden ser vi ett
smäckrare utförande
numera =<vanligt på
snabbgående båtar,
Fig. 3. a) Propeller, b) mutter, Cc) bricka,
d) avdragningsmutter, e) kil, f) axelbärare,
g) lagerkropp. A/B anger tangenten för stig-
ningsvinkeln « på 34 av diametern, Propeller-
navets kona bör, för underlättande vid ev.
byte, vara standard (Morsekona). Bladen ska
ha samma delning, bladarea och stigning men
inga uppstukningar enl. de korsade
detaljfigurerna.
bör inombords lagras i ett packboxlager
beläget helst 10—15 cm över konstruk-
tionsvattenlinjen, däremot inte i en
hylsa utan packbox då propellern inte
sällan kan pressa upp en kaskad i båten.
Fig, 2 visar en lagerbock som kan gö-
ras mycket stadig om fotplattorna görs
tillräckligt långa; i annat fall måste
den stagas i skäddan om inte bocken av
vattenmotståndet ska tippa bakåt och
lagret gå onödigt styvt. För att minska .
de störningar i anströmningen till pro-
pellern som skädda, kraftig närliggan-
de köl eller vinkelbocken ger, slopar man
numera även på familjebåtar skäddan
vilket onekligen ser ”luftigare” och ele-
gantare ut, se fig. 1 högra bilden.
Rodrets storlek är beroende på late-
ralplanets (undervattenskroppens längd-
projektions) storlek och båtens fart i
stort sett så, att en båt med stort late-
ralplan och låg fart fordrar större ro-
derflodyta än en båt med omvända för-
hållandet. Någon allmängiltig regel för
absoluta storleken kan svårligen upp-
ställas, men om vi bortser från större
tyngre båtar med enbart hjälpmotor kan
som ”tumregel” anges att ett kvadratiskt
roder med sidan = propellerdiam. knap-
past blir oriktigt. Rodret utförs som
balansroder med högst 20 Pe av roder-
bladytan för om hjärtstocken.
Alla metalldelar med direkt eller nära
beröring med varandra bör, för undvi-
kande av onödiga galvaniska frätningar,
utföras av samma sorts material eller
material med ungefär samma elektroly-
tiska spänningstal.
Inte sällan händer det trots försiktig-
het att propellern får sig en törn med
en ”buggla” eller sårighet som kvarva-
rande vittne.
När dessa skavanker bockas resp. put-
sas till bör tillses att bladen blir i möj-
ligaste mån lika, främst då delning och
skevning. Det i fig. 3 visade propeller-
bladet är skuret efter en med navet kon-
centrisk cirkel på ungefär halva blad-
längden. Stukade bladspetsar enligt de
korsade delfigurerna försämrar propel-
lerverkningsgraden avsevärt. ;
Navhålet utförs numera oftast med
en konicitet på 1:20 — för Morsekona
1. 2 och 3.
En avdragsmutter underlättar i hög
grad demonteringen av propellern. Axel-
ändens gänga bör ha liten stigning, rör-
gänga ”R” eller metrisk ”M” och -mut-
tern säkras med tillförlitlig låsanord-
ning; bricka eller stoppskruv. Och na-
turligtvis får inte kilryggen (överkan-
ten) tränga i navet. Spelet kan gärna
vara upp till en halv mm och ändå bör
alla kanter brytas ordentligt. Jag behö-
(Forts. på sid. 24).
11/2 1949 TEKNIK för ALLA 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>