Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Den allmänna etnografiska utställningen i Stockholm. I. Etnografisk öfversigt. Af D:r Hjalmar Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETNOGRAFISKA UTSTÄLLNINGEN. — JAPANESERNE.
51
något slags utmärkelsetecken ; k en modem hjelm af papp med
metallbeslag; nyttjas af officerare i parad; vid eldsvådor fästes vid
denna hjelm ett slags krage (N:o 91, b), som faller ned öfver
axlama och knäppes ihop framför ansigtet, så att blott en liten
öppning för Ögonen lemnas.
Spjuten (yari) ftro af mångfaldiga former. De tveeggade
stål-spetsarne äro fösta på 8 till 10 fot långa skaft, vanligen af ek,
och skyddas af fodral, hvilkas mångfaldiga och underliga former äro
betecknande för de särskilde riksfurstarne och andre rikets store, och
sedan uråldriga tider en gång för alla noga bestämda. Ett särskildt
slags spjut är nagi-nata (egentl. = stor sabel), som består af en lång,
böjd, eneggad klinga, föst på vanligt spjutskaft. Formen uppkom
på 700-talet. Både yari och nagi-nata få blott bäras af soldater i
full rustning. Burna efter högre adels- och embetsmän utmärka do
desses rang, allt efter som de bäras i lodrät ställning (betecknar
riksfurstar, höga statsembetsmän eller stabsofficerare) eller i lutande
(underordnade embetsmän och officerare). Sabelspjutet brukar äfven
bäras efter förnämare fruars bärstolar, för att angifva männens rang.
Rörande allt detta innehåller den japanska statskalendern stränga
och noggranna föreskrifter, förtydligade genom afbildningar.
De japanska svärden voro ursprungligen tveeggade, nästan af
samma form som de kinesiska och uppgifvas härstamma från första
århundradet o. Kr. De nu brukliga eneggado sablarne, som föras
med båda händerna, uppkommo senare. De äro af flere slag. Den
förnämsta är Tachi, som förr bars uteslutande af mikadon och
krigsministern, och dernäst den mycket liknande ,som bäres så-
som värdighetstecken uteslutande vid mikadons hof och af
öfverste-presterne för Kami-dyrkan. Båda skilja sig från de för krigsbruk
afsedda sablarne derigenom, att de bäras hängande vid sidan i ett
slags af en silkeskordong bildadt koppel, som är föst vid tvänne
med koppelringar försedda beslag å baljan och knytes om lifvet.
Sabeln kommer då att hänga horizontelt, med eggen nedåt.
Do egentliga krigaresablarne äro den långa sabeln, och
Walii-zashi, som är kortare och rakare. De kallas med gemensamt
namn i>Dai shö» (stor och liten) och bäras enligt privilegium af år
1682 obligatoriskt tillsamman af adeln och soldaterne. Deremot
fa borgare, bönder, tjenstemän, väktare och betjenter blott bära den
kortare sabeln. Munkar, krämare och tiggare äro helt och hållet
förbjudne att bära svärd. Endast inom hus kan den långa sabeln få
afläggas, men måste alltid finnas nära till hands. Hemma hos sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
