Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obehöflig, om ej onödig för qvinnan, emedan hennes bestämmelse i
samhället endast är att såsom maka och moder uppfylla de henne i
dessa egenskaper åliggande pligter. Underliga inkonseqvenser i
menniskonaturen! Man hyser aktning för, man talar vackra ord
om detta qvinnans höga och ansvarsfulla kall, men man vill hindra
henne från den utveckling af hennes förmögenheter, som kan sätta
henne i stånd att som sig bör uppfatta och uppfylla sin plats i
samhället. Och när man påstår, att qvinnan ganska väl, denna
högre bildning förutan, kan sköta om sitt hus och hem, har man
då glömt, att vi redan här på jorden hafva en högre uppgift än
endast ombesörjandet af de kroppsliga behofvens uppfyllande? Och,
om man äfven fäster största afseende vid den rent materiella delen
af qvinnans kall, månne man ej kan inse, att en qvinna med
odladt förstånd, upplyst omdöme och öfvad tankekraft bör ega större
förmåga att ordna ett hushålls mångfaldiga detaljer, denna kedja,
hvars alla länkar måste hållas fria från rost och dam, på det
ingen otrefnad måtte uppstå i hemmet, än den, som ej eger dessa
förmåner? Men, hvad än materialisterna må invända deremot, kan
man dock ej förneka qvinnan ett än vigtigare kall — hon är
nemligen det uppväxande slägtets uppfostrarinna och dessa pligter
måste den ogifta qvinnan inom familjen ofta dela med den gifta. Man
kan ej undgå att erkänna den stora vigt, som ligger på hennes
uppfostran i denna egenskap och följaktligen bör det ämne vi här
vidrört på det allvarligaste behjertas. På den ändamålsenliga
utvecklingen af de själsförmögenheter, hvarmed Skaparen begåfvat
henne, beror sålunda ej blott hennes egen sällhet och hennes
omgifnings trefnad, men äfven kommande generationers välfärd. Ty,
för att än en gång begagna ett yttrande af den författarinna,
hvilkens ord vi redan förut citerat, »den högsta enskilta renhet och
redlighet, understödd af den sannaste religiösa känsla, skall icke
bevara oss från att göra skada i våra förhållanden som
samhällsmedlemmar, från att utöfva ett förkastligt inflytande eller
underlåta att utöfva ett rättmätigt, om icke själen, renad af religionen,
blifvit stärkt genom tankens och omdömets uppöfning och genom
tåligt arbete och studium förvärfvat sig förmåga att dömma rätt.»
Man har gått så långt i sin opposition mot framåtskridande
och upplysning, att man fruktat bildningens skadliga inverkan så
väl på qvinnan som på vissa samhällsklasser. Och huru mycket
har man ej misstagit sig häri! Det är okunnigheten, som man
bör frukta, det är halfbildningen, som man bör motarbeta, ty hvar
och en, som sträfvar efter vetande, efter fullkomlighet, skall i
stället för att skeft uppfatta sin ställning, sina pligter, sätta sin ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
