Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkom 1845; sedan dess har hon årligen utgifvit en kalender,
kallad The Floral Offering. Under många år har hon varit en af
de mest populära, mest produktiva medarbetarne i flera af de
månadtliga tidskrifter, som utgifvas i Förenta Staterna. Hennes
obundna stil är liflig och naturlig; ofta äro de sinnrika
berättelserna uppblandade med små poemer, sprittande af lif och qvickhet,
hvilka, liksom juvelerna på en högtidsdrägt, ej endast förhöja
glansen för tillfället, men städse bibehålla sitt värde; också skola de
gömmas och ihågkommas, äfven sedan de berättelser, hvilkas
prydnad de utgjort, blifvit föråldrade och glömda.
Som skaldinna är M:rs Osgood oemotståndligt hänförande.
»Hos henne finnes ingenting konstladt,» yttrar sig en recensent af
hennes skrifter; »man tycker sig se en frisk källåder, som med
oemotståndlig kraft framväller ymnig och porlande. I sin nästan
barnsliga lekfullhet påminner hon oss om Fouqués tjusande
skapelse, Undine, som ej erkände någon annan lag än sin egen
nyckfulla vilja. Det stora behaget i hennes poesi ligger i dess
okonstlade enkelhet. Det är sanningens genomskinliga slöja, hvarigenom
ögonblickets känslor röja sig.» Häri ligger dock ej det enda
utmärkande draget af hennes skrifsätt; man återfinner deri äfven en
liflig inbillningskraft, behag, qvickhet, ett djup af känsla och den
utsöktaste harmoni mellan ljudet och tanken. När man läser
hennes poemer, öfver hvilka ofta skimrar ett magiskt färgspel, kan
man ej undgå att hänföras af den lekande tonen, som dock
gömmer så mycken sann känsla och af versens musikaliska välljud;
men när hon anslår en allvarligare tonart, när hon uppträder som
sanningens och dygdens målsman, när hon vädjar till det
menniskohjertat eger ädlast, gripes man ovilkorligen af det tankens djup
och den ordens kraft, som uttala sig i hennes sånger. Man
glömmer då att hon är tjusande, för att finna henne beundransvärd,
men man slutar med att älska den ädla qvinnan, den ömma
modren, det kärleksfulla hjertat. Ibland hennes poemer hafva vi
utvalt trenne, hvilka vi här meddela våra läsare, emedan det
förefaller oss, som framstode deri de egenskaper vi nyss omnämnt på
ett mer utmärkande sätt.
I Arbetet — hvilket allvar, hvilken kraft, hvilken vältalig
uppmaning till att »verka medan dagen är!» I En sjuk moders bön,
återfinna vi hela den försakande, allt uppoffrande ömhet, hvaraf
endast modershjertat är mäktigt, och En sång till den älskade
utandas ju på hvarje rad den älskande qvinnans varma
hängifvenhet. Dessa små dikter utgöra också i vårt tycke den vackraste
karakteristik af den älskliga författarinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
