Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den af guano hvitmenade klippan; de gamla deremot sågos med
utsträckt hals och den gula näbben vidt uppspärrad kretsa
omkring öfver Ejderns fredliga tillhåll, och skjuta ned för att hemta
sig en ejderunge, allt efter som lusten eller behofvet dref dem.
En värre glupskhet kan man icke tänka sig. Hafsmåsen slukar
den unga Ejdern fortare än man nedskrifver orden på papperet.
Ett ögonblick ser man ännu det arma djurets skälfvande fötter
hänga utom näbben; derpå vidgar sig hafsmåsens hals och bytet
glider ned; några ögonblick senare uppkastas åter läckerbiten och
hafsmåsens ungar spisas dermed. Ejdermodren försvarar sig med
mycken tapperhet mot denna plundring, men hon kan ej alltid
nog hastigt församla omkring sig sin ungskara; under bemödandet
att värna en lemnar hon en annan utan skydd, och så inträffar
stundom att hon ej får en enda i behåll. Enligt somliga
naturforskares utsago ingår Ejdern, efter ett dylikt missöde, ny parning.
»Den blågrå Hafsmåsen är icke den enda, som visar en dylik
roflystnad; tvertom utmärka sig de flesta nordiska arter af detta
slägte för ovanlig rofgirighet. Jag har till och med sett den så
kallade Elfenbens-måsen (Larus eburneus), denna sköna snöhvita
oskuld, skjuta ned på unga alkor och efter en häftig kamp
bortsläpa dem i sina klor.» — — —
Betänka vi nu att på alla kuster och bland alla ögrupper i de
Europeiska nordhafven finnas fogelberg, sådana som de ofvan
beskrifna och hvilka alla mer eller mindre plundras af jägare, så
lära vi att beundra outtömligheten hos den natur, som på de nakna
klipporna framkallat ett så rikt och mångfaldigt lif. Den oerhörda
talrikheten af en del sjöfoglar är så mycket mera förvånande som
flere arter, såsom Lunne-fogeln, Grislan, Alkan, Stormfogeln,
Hafsulan m. fl. blott lägga ett enda ägg, hvilket på den kala
klippan ofta ligger i så vanskligt läge, att man icke begriper huru
kläckningen är möjlig. Lestris Catarrhactes, eller den så kallade
Stora Labben, föder sina ungar nästan endast med Grislans,
Alkans, Hafsulans och Stormfogelns ungar; till och med stora fiskar
uppsnappa och sluka många foglar. Hundradetals omkomma i den
starka vinterkylan eller under polarstormarne. Mången kull går hel
och hållen förlorad med vårfloden, som rycker med sig både ägg
och ofjädrade ungar, och huru oräkneliga dödas icke af menniskan!
Likafullt synes aldrig någon minskning i sjöfoglarnes otaliga skaror,
utan år efter år komma myriader flockar och slå ned på sina
gamla välkända boplatser och erbjuda icke allenast jägaren en rik
fångst, utan äfven naturforskaren en ännu rikare skörd, genom
möjligheten att här studera de olika arterna och att göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
