- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
79

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Att segla, att åka, att rida, att gå med,
Paryrer, som ingenting alls hon gör med
Men dock måste hafva — det tar hon på ed;
Paryrer för sommar, höst, vinter och vår,
För årstid, som aldrig i almnackan står,
Och alla till färger och mönster varianta,
Charmanta, piquanta, pimpanta, brillanta,
Af silke, muslin, tyll, crèpe, siden och sammet
Att sopa af gatan och torka upp dammet.
Med ett ord, af allt som för pengar bestås
Och som af modister och köpmän kan fås
Från tolftusen francs-tyg till tjugo-sous-strunt,
Allt skulle hon ha, der hon flacka, och for
Och fadren han pustade, snäste och svor
Och hotade grymt — men betalte dock rundt.

Och dock, fast tre månader knappast gått om
Se’n pappa med dotter och grannlåt hem kom,
När senast vi råktes, Miss Flora och jag,
— Tre veckor se’n är det på punkten i dag —
Hardt nära hon var att en gallfeber få sig
Blott för hon ej hade en smul att ta’ på sig.

Platt intet — så sa’ hon — dock är det ej sagdt,
(Det stannar oss vänner emellan förstår ni,)
Som vore till oskuldens tillstånd hon bragt;
(Så’nt var blott på modet i Eden förstår ni.)
Hon var hvarken klädd uti paradisdrägt
Ej heller med Venus di Medicis slägt.
Hon mente helt enkelt, och det fast hon bar
En tusenfrancs-klädning och mer än ett smycke
Som kosta’, det vågar jag, minst lika mycke’ —
Att dock ej en smul att ta på sig hon har.

Nu hör det till saken, att bland épouseurer
Och Floras tvåhundrade adorateurer,
Hon efter en tjugo à trettio nej
Dock slutlig’n — hvad tycks väl? — just lyckliggjort mej,
Och skänkt mig den petrificerade resten
Af det, som hon kallar sin kärlek. För resten
Så fick jag på köpet det konststycket rara —
Fast något förfallet det väl torde vara —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:57:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free