Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomna menskligheten, säger en vetenskaplig forskare, och vi skulle
förgäfves bjuda till att motarbeta denna sträfvan.
En pligt i denna verlden är att söka medverka dertill, att den
må blifva hvad Gud ämnat den till: vi äro Hans verktyg.
Verktygen få ej rosta obegagnade; de måste arbeta på den store
Mästarens verk och genom sådant arbete kunna ock vi hoppas
uträtta något för vår egen frälsning i en annan verld.
Ingen mensklig varelse har rättighet att vara sysslolös, ingen,
kommen till förnuftig ålder, bör tillåta sig att, som fogeln i buren,
»äta ur annans hand». Hvar och en måste, genom egen
verksamhet, i en eller annan riktning, likasom köpa sig medborgarerätt i
mensklighetens stora samhälle. Hvad helst, som lemnas åt vår
tillsyn, måste förbättras under vår hand. Den jord, vi ega, måste
uppodlas och göras för det kommande alltmera fruktbar. De barn,
som blifvit oss skänkta, måste vi gifva en förädlande
uppfostran. Om en farsot härjar, måste vi söka hämma dess
framfart och lindra de olyckor den åstadkommer. Under inga
förhållanden, lyckliga eller olyckliga, hafva vi rättighet att lägga
händerna i kors och göra intet. Det vore en god sak att dagligen
göra oss sjelfva den frågan: »har jag ätit ur annans hand i dag?»
Qvinnorna måste, såsom varande Guds barn, fostras till arbete.
De få ej hafva mannen till sin Gud; de få ej tro att deras första
pligt är mot någon mensklig varelse.
Aldrig, sedan verldens begynnelse, hafva qvinnorna rätt
uppfattat ansvarigheten af sitt lif. Individer väl, men ej qvinnor i
allmänhet. Nu äro de likväl på väg dertill. Unga flickor begynna fråga
redan vid sexton eller sjutton års ålder: »Hvad är jag ämnad till?
Af hvad gagn kan jag blifva i verlden?» Af svaret på denna fråga
beror ofta den unga varelsens hela framtida öde.
Mödrar! ansvaret är edert; hvad svaren J på dessa frågor?
Jag räds det är oftast något i den här vägen: »Du måste gifta dig
en dag. Qvinnorna skapades för männen. Det gagn du kan göra
är att uppföda barn och ordna hemmet trefligt för din man.
Äktenskapet är det enda målet för qvinnans sträfvan och blott som
gift kommer hon i rätt åtnjutande af sina medmenniskors aktning.»
Har flickan ett religiöst eller forskande sinne skall hon känna
sig föga tillfredsställd af detta svar och invända: »Men om ingen
vill hafva mig till hustru, som jag kan älska? Antag att jag
alldeles icke blir gift? Eller antag att min man dör? Och dessutom,
hvad skall jag göra under alla de år, jag kanske får gå och vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
