Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skefheten af hans åsigter var sådan, att allt som var litet
syntes honom stort och allt som var stort syntes honom litet.
Allvarliga bestyr voro som småsaker för honom och småsaker
hans enda allvarliga sysselsättning. Att prata med blåstrumpor,
att skrifva små artighetsvers vid små högtidligheter, att föra
journal öfver stora verldens skandaler och anteckna hofnarrarnes
qvickheter; att drifva en enskild tryckpress, att utstyra en klumpig
byggnad med löjliga sirater, att samla gamla kopparstick och
antika spiselhyllor, att para ihop udda stridshandskar, att anlägga en
labyrint af gångar inom ett område af fem tunnland, sådana voro
hans lifs allvarligaste sysselsättningar. Från dessa vände han sig
till politiken såsom till en förströelse. Efter det trägna arbetet i
klädstånden eller på auktions-salen gick han att muntra sig litet
i Underhuset. Och sedan han unnat sig det lilla tidsfördrifvet
att stifta lagar och votera millioner, återgick han till de
vigtigare bestyren, att anställa efterforskningar för att finna Maria
Stuarts kamm, Wolseys röda hatt, pipan, ur hvilken Van Tromp
rökte under sitt sista sjöslag och spjutet, som konung Wilhelm
stack i sidan på Sorrel.
I allt hvarmed Walpole sysselsatte sig, de sköna konsterna,
litteraturen, de offentliga angelägenheterna, drogs han likasom af
en oemotståndlig attraktion från hvad som var stort till hvad som
var smått, från det gagneliga till det löjliga eller egna. Den
politik, hvaråt han med lifligaste intresse egnade sig, var sådan, att
den knappast förtjenar namn af politik. Georg den andres dåliga
lynne, kurtisen och kärleksäfventyrena bland hofkretsen och de
högt uppsatta, grälet mellan prins Georges guvernörer — sådant
upptog nästan all den tid Walpole kunde spara från ännu vigtigare
angelägenheter, från att pruta på gamla tapetbitar, att uppsöka
handtagen till en gammal lans, att sätta ihop målade glasbitar, och
uppsätta memorialer öfver hädangångna kattor och hundar. Medan
han hörde och förde hofsqvallret och hofkabalerna trodde han sig
sköta politiken, och då han antecknade sqvallret och kabalerna
trodde han sig skrifva historia.
Sjelf, säger han oss, att han älskade politiken såsom ett
tidsfördrif. Han tyckte om att se en viss oro och uppståndelse
omkring sig, medan han dock för egen del föredrog ett fredligt lugn,
och han var ständigt på utkik för att tillfredsställa båda dessa
tycken på en gång. Han lyckades stundom, utan att sjelf visa sig,
att rubba gången af ministeriella negociationer och sprida oreda
bland de politiska kretsarne. Han gjorde icke ens sjelf anspråk på
att vid dessa tillfällen hafva varit drifven af något slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
