Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fadren hafva sett män, som tillhört detta parti, då det varit lika
vådligt att vara en Whig som att vara röfvare; män, som vågat
lif och frihet för sina idéer. Han hade lärt desse mäns talesätt
och efterapade det af vana, ehuru mycket det i grunden stridde
mot hans smak och tycken, just såsom några gamla Jacobitiska
familjer envisades att bedja för Pretendenten och att föra sina glas
öfver vatten-tillbringaren då de drucko Kungens skål, ännu långt
efter sedan de blifvit lojala upprätthållare af Georg den tredjes
styrelse. Han var en Whig i följd af arfsbörd, men i sjelfva verket
var och förblef han en hofman, icke minst deruti att han föregaf
sig förakta hvad han i grunden beundrade och afundades. Hans
verkliga böjelser stucko ständigt fram genom den tunna
förklädnaden. Under det han lät påskina det största förakt för krönta
hufvuden gjorde han sig besvär att hopskrifva en hel bok, rörande
kungliga författare. Han utspionerade med den outtröttligaste
omsorg äfven de obetydligaste tilldragelser inom den kungliga
familjen. Ingen anmärkning undföll Hans Majestäts läppar, som tycktes
honom för obetydlig att antecknas. Hvarje sida af Walpoles
arbeten förråda honom. Denne Diogenes, som vill komma verlden
att tro det han föredrager sin tunna framför ett palats, och att
han ingenting annat begär af Windsors och Versailles herrskare
än att de ej skola skymma solen för honom, är i hjertat den
ödmjukaste hoftjenare.
Det är tydligt att han hade en viss obehaglig medvetenhet
om det småaktiga i sina favoritsysselsättningar, och detta
framkallade en af de putslustigaste af hans tio tusen affektationer. Hans
beskäftiga sysslolöshet, hans liknöjdhet för sådant, som verlden i
allmänhet betraktar såsom vigtigt, hans passion för allt lappri —
detta fann han för godt att gifva namn, heder och värdighet af
filosofi. Han talade om sig sjelf såsom om en man, hvars
sinneslugn stålsatte honom mot alla ärelystnadens farhågor och
förhoppningar, som hade lärt att uppskatta makt, rikedom och rykte till
deras rätta värde, och hvilken partistrider, statsmäns stigande och
fall och allmänna opinionens ebb och flod endast kunde aftvinga
ett halft medlidsamt, halft föraktligt leende. Det tillhörde, menade
han, den sällsporda upphöjdheten af hans karakter att vara mera
intresserad af ett utkrusadt listverk af gipsbeslagna träribbor än af
ett parlamentsval, att hafva mera intresse för en gammal
miniatyrmålning än för Amerikanska revolutionen. Pitt och hans
medbröder måtte tala sig hesa om rikets väl, om krig och fred och
annat lappri; men sådana frågor voro alltför obetydliga för att
upptaga ett sinne, sysselsatt att anteckna klubbrummens skandaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
