- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Första årgången. 1859 /
123

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motsägande omdömen, så många fraser af extravagant nonsens. Och
det var icke blott i sin förtroligare korrespondens, som han skref
på detta flyktiga och inkonseqventa sätt, utan i långa utförliga
arbeten, i böcker, otaliga gånger genomsedda och omskrifna.

Hvar och en, som med uppmärksamhet läser hans arbeten,
skall finna att de hvimla af ogrundade och dåraktiga
anmärkningar, hvilka kunnat passera i ett samtal, eller i ett hastigt skrifvet
bref, men som äro oförlåtliga i böcker, skrifna i afsigt att publiceras.

Han tyckes hafva trott, att han genomskådade menniskonaturen
på hvad djup som helst, men vi se oss nödsakade att helt och
hållet skilja oss från denna hans åsigt. Vi kunna ej inse, att han
hade minsta förmåga att skönja karakterernas finare nyancer. Han
öfvade likväl en konst, hvilken, ehuru lätt lärd och ganska
simpel, eller som Fransosen säger, vulgär, förskaffar dem, som
utöfva den, rykte för skarpsinnighet bland nittio personer af hundra.
Han hånade och smädade alla, gaf hvarje handling den värsta
möjliga uttydning »stafvade allting baklänges,» eller för att låna Lady
Heros uttryck:

»Vände afvigsidan ut på hvar och en
Och gaf åt sanningen och dygden aldrig
Det värde deras enkla trofasthet förtjent.»


På detta sätt kan hvem som helst, med föga vishet och föga
besvär, skaffa sig högt namn för menniskokännedom bland dem,
hvilkas goda tanke ingenting är värd.

Det påstås, att den fjeskige och girige porträttmålaren Kneller
plägade afskeda de förnäma damerna, som sutto för honom, så
snart han blott tecknat deras ansigtsdrag, och att han sedan målade
figuren och händerne efter sin huspigas. På snarlikt sätt porträtterade
Walpole menniskors inre. Han kopierade ur deras lif blott de
framstående och i ögonen fallande egendomligheter, som ej kunna
undgå den mest ytliga betraktare. Resten af duken suddade han
full med sitt vanliga raska och vårdslösa manér, blandande skurken
med dåren, allt efter som det föll sig, eller som det behagade
honom att efter godtycke utmäta proportionerna. Hvilken skillnad
mellan dessa kludderverk och Clarendons mästerliga porträtter!

Man finner motsägelser utan ända i de karaktersteckningar
hvaraf Walpoles verk öfverflöda; skulle vi döma hans utmärkta
samtida efter en allmän öfversigt af hvad han skrifvit om dem, skulle
man t. ex. säga, att Pitt var en sprättaktig, stormodig och
skräflande aktör, Washington en storskrytare, m. m. Korteligen, om
vi skola tro denne skarpsynte genomskådare af menniskonaturen,
så fanns inom England på hans tid föga förnuft och ingen dygd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free