Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkliga strömmar) och ögonblickligt försvinner för åskådarens blickar
i en trattformig håla. Genom »the Valley af Humility»
(ödmjukhetens dal), en låg hvälfd gång af 15 till 18 fots längd, och
hvarigenom man måste färdas krypande, inträngde vi sedan i »the
solitary Chambers» (de ensliga rummen), hvilka tyckas fullkomligt
afstängda från all gemenskap med den öfriga verlden.
Då vi återvände till hufvudgrottan, anlände vi efter en stund
till Templet, ett ofantligt hvalf, som sträcker sig öfver tvenne
tunnlands rymd och håller 120 fot i höjd. Det hvälfda taket,
bestående af ett enda massivt klippstycke, tyckes röra sig, när man
betraktar detsamma. I midten af denna grotta höjer sig nästan
upp till taket en brant klippa, kallad berget, och då man bestiger
den, känner man sig nästan gripen af svindel; det förefaller som
om man sväfvade på ett lösryckt klippstycke midt i det ofantliga
chaos. Här upptände vår vägvisare återigen några eldar för att
gifva oss ett riktigare begrepp om denna storartade dom, hvars
väggar, sakta nedåt sluttande, förlora sig i mörker.
»The deserted Chambers» (de öde rummen) äro
anmärkningsvärda för den mängd djupa hålor man der påträffat och för sina
slingrande gångar, bland hvilka den s. k. Labyrinthen delar sig i
tvenne grenar, hvaraf den ena leder till Gorans Dom. Då man
från Labyrinthen nalkas densamma märker man först i klippväggen
ett slags naturligt fönster, genom hvilket man kan blicka in i
domens inre; dess väggar hålla kanske ej mer än 18 tum i tjocklek,
och genom en annan större öppning kan man fullkomligt väl
beskåda denna grotta. Man förvånar sig äfven här öfver det
regelbundna och harmoniska i form och detaljer, som på så många
ställen förut uppväckt åskådarens häpnad och beundran; afståndet
från bottnen till det vackert hvälfda taket synes vara 200 fot;
sidorna äro refflade och förefalla polerade och ej långt från
fönstret reser sig en klippa, hvars former påminna om en gardin.
Under det våra blickar dröjde dervid, väntande att se förhänget
undandragas, uppgåfvo vi ofrivilligt rop af öfverraskning, då plötsligt
domens inre upplystes af ett bländande sken och framstod i hela
sitt storartade majestät. Detta underbara skådespel förorsakades af
bengaliska eldar, hvilka vägvisaren inkastat.
På en stege i granskapet af Louisas Dom, som är mindre,
men af särdeles vackra proportioner, uppstego vi till Labyrinthens
andra gren, hvilken efter många omvägar förde oss till »den
bottenlösa hålan.» Denna håla, som är den största af de hittills
upptäckta, liknar till formen en hästsko och i dess midt utskjuter ett
klippstycke af 27 fotslängd. Man ansåg förut detta ställe för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
