Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»storskrindan», sedan fru Berg och Herr Fremmer, som var hennes körsven,
uträttat alla uppdrag i staden. På slaget tolf stannade också slädan
utanför Linas port, och när hon kom ut på trappan, väl ombonad
och med en liten grön vintermössa omslutande det blomstrande
anletet, påminte hon om den vackraste af alla törnrosorna i
Fremmers fästmös-krans. Nästa ögonblick satt Lina bredvid fru Berg,
Fremmer hoppade upp bakpå, piskan svängdes och så bar det af med
ilande fart. Knappast kan någon, som ej försökt det, fatta det
nästan berusande nöjet af en sådan frisk och munter slädfart för
den, som under träget arbete, dag ut och dag in, vistats inom fyra
väggar. Lina hade aldrig åkt på släde en gång, och när de nu
foro som en vind öfver de bländande snöfälten och hästarne
frustade och bjellrorna klingade och mötande landtfolk helsade med
ett fryntligt, »Guds fred!» och solen glittrade mot rimfrosten, som
hängde likt luftiga spetsslöjor i granarnes mörka lockar och hennes
barnsliga frågor öfver allt det nya och underbara hon såg
framkallade, än ett vänligt, »kära hjertandes,» med åtföljande praktiskt
prosaiska upplysningar från tanten bredvid henne, än några vackrare,
mera poetiska förklaringar af Fremmer, hvars röst med sin friska
metallklang tycktes henne så förunderligt harmonierande med
scenen omkring henne — då tyckte Lina sig aldrig i sitt lif ha varit
så lycklig. Det hade också varit henne omöjligt att behålla all
denna glädje för sig, och den tog sig nu luft i ett jubel, lika
oemotståndligt som sångfoglens, hvars friska toner tyckas brista ut i klara
välljud, blott af omöjligheten att längre rymmas inom den lilla
sångarens fulla bröst. Det låg måhända någon öfverretning i denna
ytterliga glädje; men så var kontrasten skarp nog mellan det
torftiga hemmet, der den unga flickan väntat att ensam och utan
julglädje tillbringa den stundande festen, och denna tjusande färd i det
fria, lifvad af glada röster och, icke minst, af vissheten att ändå
vara afhållen af någon i verlden, vid hvilken tanke hon
pligtskyldigast bemödade sig att för sin inre syn endast framhålla gumman
Bergs fryntliga skepnad och med denna likasom parera hvarje
intrång af en annan bild — ett välkändt, manligt anlete, som
ständigt envisades att titta fram öfver gumman Bergs axel. Om detta
var en slags inre hägring, som uppkom af scenen i slädan, der också
ett härdigt, manligt anlete, med strålar i ögonen och frost i skägget,
envisades att ständigt titta fram öfver tantens axel, det är ej godt
att veta, och icke heller gjorde Lina sig någon reda för detta
trollspel; hon var ju sjelf som hade hon varit förtrollad och förmådde
blott lefva och njuta för stunden. Gång på gång vände hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
