Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verlden, och som, om hon ock, likaväl som mannen, måste bära
dagens tunga och hetta, dock äfven bör vara värdig att intaga en
både aktad och kär plats vid hans sida, såsom hans sällskap, hans
rådgifverska och hans hjelp. Och vi beklaga än mer, att dylika
yttranden också skola underskrifvas af qvinnor, att de i sin
svaghet för och sitt beroende af männers omdömen — äfven då dessa
omdömen äro falska och ensidiga — skola låta förleda sig att tro,
att de verkligen skulle bryta emot de dem af Gud ålagda pligter,
om de egnade någon stund af sin tid och sin omtanke åt odlandet
af de själsförmögenheter, som blifvit dem förlänade.
Man torde kanske tycka, att vi af vårt ämne låtit hänföra oss
att tala med nog mycken värma, men som ämnets natur aldrig
underlåter att framkalla våra lifligaste sympathier, talar munnen
endast det, hvaraf hjertat är fullt. Det förefaller oss nemligen
såsom en orättvisa af den ena hälften af menniskoslägtet emot den
andra, såsom en synd af qvinnan emot sig sjelf, när vi, vare sig
af man eller qvinna, höra det påståendet, att qvinnan är vida
lyckligare i sin okunnighet, än när hon är i besittning af en högre
själsodling. Dylika yttranden synas oss innebära ungefär lika mycken
öfvertygelse och sanning, som den rikes pris af fattigdomens lycka,
som slafegarens försäkran, att slafvens ställning är vida
afundsvärdare och sorglösare än hans egen. Sträfvandet efter något
bättre, efter fullkomning och förädling, är ett af de goda frön, som
Skaparen nedlagt i hvarje menniskonatur, och skulle vi då ej fela
både mot honom och mot oss sjelfva genom att förqväfva detta frö,
i stället för att vårda och uppdraga detsamma? Och om vi medge,
att menniskoanden är en gnista af det eviga ljuset, blir det då
ej en ovilkorlig skyldighet för hvarje individ att vårda och rätt
använda andens herrligaste och rikaste gåfvor?
Man har förebrått oss, att vi egna förmycken uppmärksamhet
åt hufvudets bildning, för liten åt hjertats, men man har då endera
missförstått oss eller ej velat förstå oss, ty vi hafva tydligt uttalat
den åsigten, att »själskrafternas harmoniska utveckling är
uppfostrans rätta ändamål», och, om den ena förmögenheten uppodlas
på den andras bekostnad, uppstå deraf tydligen missljud, men ej
harmoni. »Ett är nödvändigt» och det är den religiösa och
moraliska bildning, som man i dagligt tal kallar hjertats, men om man
ock, som sig bör, sätter detta främst och derpå lägger största
vigten, är derföre ej rätt att åsidosätta och försumma den
intellektuella. »Man skall göra det ena, men det andra icke låta». Och om
vi i vår föregående artikel företrädesvis uppehållit oss vid den
intellektuella bildningen, har sådant skett af den orsak, att mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
