Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem genom nutidens pince-nez, att det väl tör löna mödan, äfven
för den ifrigaste turist, att stundom se med andra ögon än sina
egna, eller rättare sina guiders, och att genom goda
resebeskrifningar först hafva gjort sig litet hemmastadd med de trakter han
ämnar besöka, de folklynnen, med hvilka han kan komma i beröring,
de natur-under eller konstalster, han reser ut att beundra, innan
nyheten och obekantskapen med allt hvad han ser bestorma hans
sinnen och bringa en oreda och villervalla i intrycken, som betaga
dem all klarhet och varaktighet. Likaså torde det ej vara utan sitt
intresse och gagn att vid hemkomsten eller under en hvilotid från
resor jemföra de egna intrycken och åsigterna med deras, som
färdats i samma länder och studerat samma folk. Det kan derföre
ej annat än förvåna, att, i en tid, då man reser så mycket,
utmärkta författares resebeskrifningar äro så föga lästa. Men äfven
af dem, som dröja hemma året om och aldrig kunna hoppas att få
sätta foten på utländsk botten, läsas de lika litet. Man får i de
större tidningarne ett och annat utdrag af de yppersta skildringar,
intressanta nog att locka till hela arbetets läsande — men man
nöjer sig i de flesta fall med utdragen och får så blott en ganska
inskränkt föreställning både om författaren och om det land han
beskrifver. Så har säkert mången gång varit händelsen med de
utdrag ur Taylors Grekiska resa och Livingstones upptäcktsfärder
i Afrika, hvilka man under de sista åren läst i svenska tidningar
och som dock så väl förtjena att studeras i sin helhet.
Men det är icke endast andra länders författare och andra
länders folk- och naturskildringar, som vi skulle vilja uppmana våra
läsare att lära känna. Vi älska företrädesvis det svenska, hvarhelst
det uppenbarar sig i oförfalskad friskhet, enkelhet och redbar kraft.
Vi vörda det i våra gamla forntidsminnen, i häfdernas röst, i
skaldernas sång, i våra siares och vises djupa tankar och märgfulla
språk. Vi älska det i våra skogars sus och våra strömmars strida
lopp; i Linneans doft, i trastens sång och folkvisans vemodiga men
friska tonfall. Och vi tro att om allt svenskt, det ursprungligt och
egendomligt nationella, så i natur som kultur, mera omhuldades
och värnades, om vi mera arbetade på att lära känna våra egna
krafter och våra egna tillgångar i både yttre och inre afseenden,
skulle ej så mycken onödig klagan höras öfver Sveriges armod.
Vi klaga t. ex. att vår litteratur är fattig och lemna dock det
bästa af den oläst. Vi klaga att vårt land är torftigt, medan stora
sträckor deraf förblifva ouppodlade och jern- och silfvermalmen ligger
obruten i de Lappska fjellens sköte. Bättre vore dock att uppsöka
och göra oss till godo hvad vi ega, innan vi jemra oss öfver hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
