Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förklara öppen fiendtlighet mot en rival, som han skulle kunna
döda med ett dolkstyng under en vänskaplig omfamning, eller
förgifva med ett invigt altarljus.
Och likväl är denne man, svart af de laster, hvilka vi anse
allra afskyvärdast, förrädaren, skrymtaren, pultronen, mördaren, på
intet vis i saknad ens af de dygder, hvilka vi vanligen antagit
såsom betecknande en öfverlägsen och upphöjd karakter. I
moraliskt mod, i ihärdighet, i sinnesnärvaro stodo de barbariska krigare,
som gingo främst på slagfältet eller i brèchen, honom långt efter.
Sjelfva de faror, hvilka han med nästan barnslig försigtighet
undvek, förvirrade aldrig hans sinnen, förlamade aldrig hans
uppfinningskraft, aftvungo aldrig hans slippriga tunga eller hans
ogenomskådliga anlete en hemlighet. Ehuru farlig som fiende och ännu
farligare som medbrottsling, kunde han vara rättvis och god som
herrskare. Med den stora värdigheten i hans politik var förenad
en sällsynt grad af, så till sägandes, intellektuel ärlighet. Liknöjd
för sanningen i lifvets vanliga förhållanden, var han deremot i
spekulationens forskningar sanningen varmt hängifven. Onödig
grymhet låg icke i hans natur. Tvertom var han, då intet politiskt mål
stod på spel, af mildt och menskligt sinnelag. Finkänsligheten af
hans nerver och hans inbillnings lättrördhet gjorde honom böjd att
sympatisera med andras känslor och finna behag i umgängeslifvets
välvilja och artighet. Under det han ständigt förnedrade sig till
handlingar, hvilka skulle tyckas angifva en själ i grunden och
till alla dess krafter förderfvad, var han dock ytterligt känslig
både för det naturligt och moraliskt sublima, för hvarje skön,
hvarje hög idé. Vanan vid småaktiga intriger och en ständig
förställning skulle gjort honom oförmögen till stora alltomfattande
åsigter, om icke den vidgande verkan af hans filosofiska studier
motarbetat småsinnets inflytande. Han fann den högsta njutning i
qvickhet, vältalighet och poesi, och de sköna konsterna gagnades
lika mycket af strängheten i hans omdöme, som af frikostigheten
af hans beskydd. Porträtterna af några de utmärktaste Italienare
från denna tid stå i fullkomlig öfverensstämmelse med denna
beskrifning. Höghvälfda och majestätiska pannor, starka och mörka,
men icke sammandragna ögonbryn; ögon, hvars lugna, fulla blick,
medan den sjelf ingenting säger, tyckes genomskåda allt; kinder,
blekta af tänkande och ett instängdt lefnadssätt; läppar, formade
med qvinlig vekhet, men sammanpressade med mer än manlig
bestämdhet, utvisa män på en gång djerfva och fega; män, lika
skickliga i att utforska andras afsigter som att fördölja sina egna; män,
hvilka måste varit fruktansvärda fiender och opålitliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
