Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den högsta utmärkelse, Engelska regeringen har att gifva —
pärskapet. Vid slutet af sistlidne år kom plötsligen underrättelsen om
hans död, och ännu hör man öfverallt uttryck af saknad, att England
förlorat en af sina mest upplyste och patriotiske landsmän,
Literaturen en af sina skarpsinnigaste granskare och mest lysande stylister,
Vetenskapen en af sina trognaste arbetare. Man klagar att
Forntiden i Macaulay förlorat en domare, Samtiden en lärare och att
han numera blott tillhör Minnet och Efterverlden.
*
Humorns stamträd. (Efter Addison.) — Sanningen var slägtens
stamfar. Hans son, det fina Vettet, var fader till Qvickheten, hvilken
ingick förbund med en kusin på qvinnolinien, vid namn Skämt,
af hvilken äkta förening Humorn föddes. Som Humorn således
är den yngste telningen af det lysande stamträdet och härstammar
från förfäder med så olika egenskaper, är han mycket ombytlig och
ojemn till lynnet; än ser man honom iklädd en högtidlig drägt och
allvarlig uppsyn, än är han luftig till väsendet och fantastisk till
utstyrseln; men som han brås mycket på modren, undgår han aldrig,
vid hvad lynne han är, att locka till skratt.
Då det likväl lärer finnas en bedragare ute på språng, som
stulit den unge ädlingens namn och gerna i verldens ögon ville
passera för att vara Humorn sjelf, vilja vi råda våra läsare att
taga väl reda på dennes slägtförhållanden och noga efterforska om
han leder sina anor upp till Sanningen och kan bevisa att han
härstammar i rätt nedstigande linie från det fina Vettet — hvarom
icke, kan man taga för afgjordt att det är den falske Humorn.
Man kan äfven särskilja honom från den rätte på hans högljudda
och stojande munterhet, deri han sällan får någon annan att
instämma; ty man skall alltid märka, att då den äkta Humorn
vanligen bibehåller en allvarsam mine, medan alla omkring honom
le, skrattar deremot den falske Humorn sjelf hejdlöst, under det
ingen omkring honom ens drager på munnen. Och man har ännu
ett kännetecken: finner man hos honom ej en blandning af båda
föräldrarne; det vill säga, om han förnekar sin moder, Skämtet, och
endast lyder Qvickheten, eller om han åsidosätter Qvickheten och
endast följer Skämtet, kan man taga för afgjordt att han är en
vanbördig bedragare.
Den falske Humorn härstammar ursprungligen från Lögnen,
hvars dotter, Nonsens, hade en son, vid namn Skoj, hvilken
förenade sig med Åtlöjet, en af Dårskapens döttrar, och med henne
hade det vanartiga barn, hvarom vi talat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:54 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfh/1859/0262.html
