Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid hvarje blixt. Tapperhet ansåg han till den grad för mannens
naturliga dygd, att frånvaron deraf ingaf honom den största
vedervilja. Hans yngste bror, sorgebarnet i familjen, vek och
utsväfvande, återkom från Westindien, dit han blifvit skickad, bränmärkt
genom kassation för angifvet fegt uppförande i krigstjenst, och dog
straxt derefter. Walter Scott ville hvarken bevista hans
begrafning eller bära sorg efter honom Tjugo år derefter erkände han
för en vän, att han bittert ångrade sin hårdhet. Han har helgat
åt detta minne ett försoningsoffer, sådant endast han kunde gifva
det, då han i en af de sista, men ej minst sköna, af sina romaner,
the fair Maid of Perth, i Conachar förstått att gifva det högsta
intresse åt en person, hos hvilken rädslan är en fysisk,
oöfvervinnelig svaghet; och betänker man, att detta sköna offer tändes af
Walter Scott i sin ålder, olycklig, med ett halfbrutet, ehuru i sina
sista fibrer oförskräckt, hjerta, så har knappt ett mer rörande,
liksom aldrig ett, genom snille beundransvärdare, blifvit hemburet.
Till stärkande af sin helsa, tillbragte han en stor del af sin
barndom på landet hos sin farfar. I den poetiska hälsningen till
sin vän, William Erskine, före tredje sången af Marmion, målade
skalden sedermera både den vördnadsvärda åldring, under hvars
tak han, såsom barn, lefde, och naturen af denna vilda skottska
gränsmark vid Tweeds och Teviots stränder, om hvilken med skäl
blifvit sagdt, att hvarje fält der förer minnet af ett slag och hvarje
bäck af en sång, och om hvilken med lika skäl kan sägas, att både
skalden och hans poesi der vexte. Vid Smailholms borgruin, på
höjden af de klippor, som öfverhängde hans farfars lilla hus,
fästade han äfven sedermera sin herliga ballad, Midsommarsaftonen
(the Eve of S. John). I denna nejd, med samlingen af hvars
folksånger och sagor han sedermera först gjorde sig bekant, har han,
äfven såsom man, framlefvat sina angenämaste dagar. I detta
granskap låg Ashestiel, länge hans landtliga boning; här det genom
honom namnkunniga Abbotsford, der han blef rik, och byggde sig
fattig; här de majestätiska ruinerna af Melrose’s kloster, som han
i sång och saga så ofta firat.
Jemte de gamla balladerna blef Popes öfversättning af Homer
hans första poetiska läsning; men den af moderna skalder, som
genom sin episka natur är kanske närmast beslägtad med skaldernas
fader, lärde aldrig läsa denne på grekiska, och blef heller aldrig
någon klassisk kännare af latinska språket, i hvilket stycken af
Lucanus och Claudianus, medeltidskrönikor och gamla katolska
kyrkohymner säges ha intresserat honom mer än både Horatius och
Virgil. Han skulle likväl blifva hvad man kallar klassiskt bildad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
