Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förminska den vid närmare bekantskap.» — Märkeligt är, att den
vältaligaste man i det descripitiva och målande icke var någon talare,
ja hade en naturlig oskicklighet i den argumentativa vältaligheten,
liksom en naturlig aversion för disputer. Men den argumentativa
vältaligheten är företrädesvis den advokatoriska, som i synnerhet
firar sin triumf i att följdrätt och hänförande och med passion
genomföra en sida af en sak. Ingenting var mera främmande för
den store skaldens och berättarens natur, för hvars omfattande,
opartiskt välvilliga, sinne hvarje sak i sin helhet osökt framstod,
och hvars öfverträffande förmåga bestod i att så återgifva och
framställa den. Också visar sig hans egentliga förträfflighet i en
klar rikedom af inimitabla detaljer, förbundna, man vet ej huru,
till ett förtrollande totalintryck; under det med skäl blifvit anmärkt,
att hos ingen stor författare man kan utplocka färre sentenser.
Betraktar man Walter Scotts ödmjuka, anspråkslösa, ihållande
men dunkla professionella verksamhet såsom jurist, tills i hans
34:de år, af en tillfällig anledning, det första försökta större
poemet, The Lay of the last Minstrel, öfverraskade verlden och
honom sjelf — redan hvad man kallar en rangerad man och
familjefader — med en framgång, som i engelska litteraturen, sedan
Dryden, ej haft sin like, och snart vida öfverträffade denna, så
påminner man sig den liknelse, hvarmed Goethe slutar Wilhelm Meister
— om »Saul, Kis’ son, som gick ut att söka sin faders åsninnor
och fann ett konungarike.» — Och likväl skulle ej den visast
uttänkta plan kunnat bättre uppfostra Walter Scott till allt hvad han
var och blef. Hans tidiga kärlek till sitt lands minnen hade varit
den osynliga genius, som ledsagat honom, och allt bidrog att gifva
detta minne-lif, kraften och saften af ett närvarande. Dessa
minnen, ursprungligen och företrädesvis hemtade ej ur böcker, utan
ur deras lefvande källa, under upprepade resor och vandringar,
företagna stundom för angelägenheter, stundom för nöje, inom
Skottland, särdeles i dess dittils minst kända trakter, såsom
Gränsmarkerna och Högländerna, hans eget landtliga lif och hem, under en
stor del af året, hans kärlek för fria luften, för jagten, fisket,
trädplantering, och det umgänge han ständigt förde med folket, hans
rena älskvärda förhållanden såsom familjefader, husbonde, granne,
vän (ingen har haft varmare vänner), äfven hans historiska,
antiqvariska och legala studier, allt detta sammantaget, länge, djupt
verkande i en sådan själ, bildade en verklig grund, som ingen egt
renare och rikare för en poesi, hvilken med ens i mognadens stund,
vid en blid solblick, slog i blomma. Ett evigt tänkvärdigt exempel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
