Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ej tycka sig kunna gå rätt stadigt utan sin vanliga börda. Jag
erfor nu något dylikt och funderar redan på att börja något
obetydligt värf för ro skull, heldre än att gå sysslolös. I går rann mig
i hågen en god tanke, nemligen att skrifva berättelser ur Skottska
historien för min lilla dotterson. Men det får ej bli af det vanliga slaget
barnböcker: det är min öfvertygelse, att både barn och olärdt folk
heldre se, att man på begripligt sätt höjer dem till sig, än att man,
såsom vanligen sker, nedlåtande sänker sig till dem i stil och idéer.
Jag vill om möjligt skrifva min bok så, att hvarje barn förstår den
och ändå så, att en man skall känna sig frestad att läsa den, om
den händelsevis kommer i hans händer. Detta fordrar dock en
enkelhet i stylen, som ej är min vanliga. Men, egentligen taladt, ligger
dock det stora och verkligt intressanta i tankarne och icke i orden.
Realiserandet af detta project har man att tacka för de
berömda Morfars sagor.
Af Scotts skärmytslingar, såsom han sjelf kallade dem, med
sin botryckare, vän och kritiker, Ballantyne, synes bäst hans
älskvärda karakter och sällsynta frihet från all författarefåfänga och
snarstickenhet. Vi anföra häraf blott nedanstående, ur svaret på
några anmärkningar, rörande romanen Den sköna mön i Perth,
som då var under arbete:
— — Jag kan ej förmå mig att benåda Master Oliver Proudfoot,
ehuru jag är hjertligen glad öfver att någon af mina personager hafva
nog mycket intresse, för att komma dig att fråga efter antingen han
lefver eller dör. — — — — — — —
— — Jag värderar din kritik fullt ut så högt som någonsin; men det
värsta är, att jag sjelf känner mina fel ännu bättre än du. Säg en
ung skönhet, att hon bär en missklädande drägt eller en smaklös
prydnad, eller att hon talar för högljudt eller eljest begår något
misstag, som hon kan rätta, och hon skall göra det, om hon är klok
och förlitar sig på ditt omdöme. Men säg en vissnande skönhet, att
hennes hår börjat gråna, att hennes hy fått skrynklor, att hennes
gång blifvit tung och att hon i balsalen icke har annat att göra, än
att plantera sig mot väggen, som annan vintergröna, och du skall såra
den stackars gamla damen utan att tjena henne. Hon vet allt det
der bättre än du. Att, i alla fall, här ifrågavarande gamla flicka gör
sig all möjlig möda med sin toilette, det kan du, hennes trogna
suivante bäst intyga. — — — — — — —
»Följande rader ur dagboken» (säger Lockhart), »synas mig
alltför betydelsefulla att utelemnas. Han arbetar strängt, ack! allt
för strängt, på sin Fair Maid of Perth!»
— — Ett ansenligt dagsarbete, skulle jag tro! nära fyrtio tryckta
sidor på en förmiddag! — Det är föga värdt att anteckna — men
jag förföljdes i går af en sällsam känsla, som jag skulle vilja kalla
känslan af pre-existens, d. v. s. en oklar föreställning om att
ingenting af hvad som sades eller tilldrog sig omkring mig nu skedde för
första gången: — att samma ämnen varit förr en gång afhandlade —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
