Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi vilja nu egna några ögonblick åt det inflytande
Golfströmmen utöfvar på hafvets meteorologi.
Sjömännen kalla denna ström Atlantiska hafvets
»stormuppdrifvare» och ingenstädes rasa orkanerna så våldsamt som uppå
densamma eller i dess närhet. Orsaken dertill får sökas i de varma
vattenmassor och den upphettade luft, som den medför, hvilka,
mötande de kalla vindarne från norden, framkalla en rubbning i
atmosferen, och äfven, särdeles vintertid, förorsaka de dimmor,
som så mycket försvåra sjöfarten. Vid anställda observationer har
man till och med funnit strömvattnets temperatur hålla 80°, under
det luftens, på ömse sidor om detsamma, nedgått till fryspunkten.
Våra sjöannaler omtala en storm, som dref strömmens vatten
tillbaka till dess källor och kom Mexikanska viken att stiga trettio
fot. Ett fartyg, som försökte trotsa dess raseri, befann sig vid
dess upphörande högt upp på land med ankaret i trädtopparne på
en af de små öar, hvilka ligga söder om Florida.
Den förfärliga orkan, som rasade 1780, började på Barbados.
Barken slets af träden, jordfrukterna upprycktes, hafvet tycktes
upprördt i sjelfva sitt djup och vågorna stego så högt, att de
bortförde hela fästningsverk eller från dem bortslungade stora kanoner;
otaliga byggnader och skepp förstördes, menniskor och djur
uppfångades af stormvinden och nedkastades sönderslagna och liflösa till
marken. Ej mindre än 20,000 personer tillsatte härvid lifvet på de
Westindiska öarne och ensamt på Bermudas-öarne strandade 50 fartyg.
Vi vilja ej påstå, att denna ström är upphofvet till alla de
stormar, som rasa på Atlanten, men, sökande den riktning
orkanen tagit, har man funnit mer än en, som styrt sin kosa direkte
mot strömmen, hvars lopp den sedan följt, anställande förfärliga
härjningar. Sjömän hysa också mer fruktan för en storm på
Golfströmmen än på något annat ställe af oceanen. Ty de hafva här
ej allenast att kämpa mot stormen, utan äfven emot »svår sjö,»
och när vinden blåser emot strömmen uppstår deraf en sjögång,
som kan komma den modigaste att blekna.
Denna ström har äfven haft och har ett stort inflytande på
skeppsfarten, den är för sjömannen af ovärderlig nytta, i det den
lättar och beriktigar hans beräkningar af den kurs, han styr. D:r
Franklin var den förste, som kom på denna tanke under sitt
vistande i London 1770. Man undrade der öfver orsaken, hvarföre
de engelska fartygen i allmänhet behöfde längre tid, än de
amerikanska för att tillryggalägga färden öfver oceanen. Franklin
inhemtade deröfver en amerikansk hvalfiskfångares, Kapten Folgers,
mening och fick den upplysningen, att Golfströmmen, då ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
