Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
nens yppighet. Den egendomliga, än geléartad! mjuka, än
broskartadt sträfva, beskaffenheten af dess olika delar, den sällsamma
föreningen af ömsom runda, ömsom långsträckta eller på bredden
utplattade, organer, hvilka dock påtagligen förneka användandet af
de vanliga uttrycken, »stjelk och blad», de praktfulla, intensiva
färger i grönt, oliv, gult, rose och purpur, som ofta regnbågslikt skifta
på dess bladlika ytor, gifva denna vegetation obestridligen en belt
egendomlig, sällsam och sagolik karakter. Ännu på Linnés tid var
vår kunskap om dessa växter ganska inskränkt. De 70 arter,
hvilka denne botanikens fader, vid uppställandet af sitt system,
kände, hafva nu uppgått till 2000; och det är icke blott de små,
lätt förbisedda formvarieteterna, utan just de största arterna,
under-vattenskogarnes gigantiska från 100 till 1500 fot höga jättar, med
hvilka först nyare forskare gjort oss bekanta.
Den icke minst intressanta upptäckten vid dessa forskningar
är den iakttagelse, man gjort, att också hafsalgerna, på samma sätt
som fasta landets vegetation, äro bundna vid vissa geografiska
gränser och ett bestämdt fördelningssätt. I allmänhet har man märkt,
att algerna i de tempererade zonerna företrädesvis utveckla bela
sin rikedom, men deremot aftaga så väl mot eqvatorn som mot
polerna.
På kusterna af ön Sitka visar sig för dykaren denna
egendomliga vegetation i yppigaste praktfullhet. Likt en urskog
tränger sig här planta vid planta. De små Conferverna och
Ectocar-perna bekläda bottnen med en grön sammetsmalta, på hvilken
Hafssallaten med sina yfviga löfverk höjer sig likt lummiga buskar.
Deremellan framglänsa de mantelformigt veckade lridéernas
storartade blad i prålande rosenrödt eller skarlakan; mångfaldiga
tångarter hölja klipporna i dunkel olivfärg och deremellan lyser åter
den undersköna hafsliljan med sitt milda färgspel. Skiftande i
gult, grönt och rödt, än utbredande sig i jättelika fjädrar, än
vaggande med strömdragen i form af gigantiska, flere fot långa och
breda blad, bilda de sällsamt nätformigt genombrutna
Thalassio-phyllerna och Agarerna dessa skogars största busksnår; deras träd
utgöras af de ofta 50 fot långa, likt breda band böljande
Lamina-rierna, omvexlande med de lummigt utgrenade Macrocystisarterna
med sina päronformiga stora blåsor, och den långstjelkiga Alarian, från
hvars stam, på ett sällsamt sätt omvirad med ett manchettlikt
blad-hylle, upptill utbreder sig det gigantiska, ofta ända till 50 fot långa,
bladet. Men här och der resa sig högt upp öfver allt annat de
märkvärdiga Nereocysterna; ur korallika rötter uppstiger den
trådfina stjelken ända till en längd af 40 fot, vidgar sig småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
