- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Andra årgången. 1860 /
72

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

Robert. Men nej.. . du skämtar blott... ditt hjerta är ännu
lika varmt som vår första ...

Celeste. (Fortfar att läsa.) Glace-budding ...

Robert. Hur kan du plåga mig så, Gélestel du vet då ej
mer hvad kärlek betyder?

Celeste. Crème brulée... låt se hur den anrättas. (Läser.)

Robert. Kärleken, Céleste, den...

Celeste. (Läser.) Tages efter behag... ah ha, jag förstår
(Läser vidare.)

Robert. Den sanna kärleken ...

Celeste. Rlandas med några pikanta kryddor och sockras
väl...

Robert. En kärlek, som aldrig kallnar...

Celeste. Sättes genast på lagom eld ...

Robert. Den bor i själens djup ...

Celeste. Och håiles i jemn rörelse att den ej må torka
vid...

Robert. Den brinner ... lågar ... sjuder ...

Celeste. Men aktas väl att den ej kokar öfver.

Robert. (Utom sig.) Céleste, Céleste, svara då I Den är ju
min för bela lifvet, denna kärlek, och med ljufva omsorger, med
ömhet och uppmärksamhet hoppas jag alltid kunna bevara den.

Celeste. (Som förut.) Serveras helst varm, ehuru den i
somliga hus begagnas kall i hvardagslag och värmes blott upp vid
högtidliga tillfällen.

Robert. Men det här är afskyvärdt|... ingen möjlighet att
få ett samtal i gång ... är det då förbi med dessa ljufva,
ömsesidiga meddelanden, som utgöra lifvets högsta lycka.

Celeste. (Låtsar ej höra.) Se, der går kokerskan öfver
farstun med den stora ny bakade pastejen, Marianne, Marianne!
(Springer ut i dörren och återkommer genast med en stor skifva
pastej i handen, hvari hon biter.) Du sade någonting om vår
kärlek, tror jag? .. . (Tuggande.) Ah, hvad den pastejen är delikatl

Robert. (Ond.) Min fru... en man är skyldig sin hustru
att säga henne sanningen: du är ful. så att du kan skrämma mig på
dörren, då du talar så der med munnen full... ditt ansigte får
den allra disgraciösaste min.

Celeste. Se der den första sottise, du sagt mig sedan v;
gifte oss.

Robert. Det är också det första fel jag upptäckt hos dig.

Celeste. Hvad vill du!... Jag har en glupsk aptit... det
är ett medfödt fel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1860/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free