- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Andra årgången. 1860 /
113

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

Bank, hvars gediegna silfverplantsar utborgas till utlänningen mot —
kattguld och nysilfver. Från den rika tantens välfyllda penningskrin,
hvaruir hela slägtens lofvande ynglingar begära lån för att fortsätta
sina påbörjade banor, och till de kassakistor af kolossala
dimensioner, ur hvilka Staten upptager lån af millioner för att fortsätta
sina, — öfver allt finner man låneanstalter och låntagare. Men man
lånar icke endast pengar, man lånar nästan allting. Man lånar
namn, man lånar hus, man lånar eld, och först och sist, man lå.
nar böcker. Lånbibliotheken i vårt land äro rättnu oräkneliga och
ett af dem, det slörsta, det förnämsta, det rikhaltigaste af dem
alla (»et ce n’est pas jurer gros» skall måhända någon tillägga^
är det, som går och gäller under namn af Den Svenska
Litteraturen.

Du skrattar åt denna vågade paradox, gode läsare, eller
harmas kanske öfver att vi på ett så förklenligande sätt våga tala om
»National-litteraturen.» Men du misstar dig då, ty vårt yttrande
innebär ingalunda någon ringaktning af hvad vi anse som en af
Sveriges dyrbaraste, men ack! blott allt för oförytterliga skatter.
Litteraturen i sig sjelf har ju alltid samma värde, antingen dess
alster gå som lån, ur hand och i hand, eller egas af en köpare.
Frågan är blott hvem, som bäst tillgodogör sig dess värde —
egaren eller låntagaren. Klandret (om du i våra oförargliga ord
spårat något sådant) gällde således icke Den Svenska Litteraturen,
men dess läsare, och som vi hysa det djerfva hoppet, att äfven åt
dessa enkla blad vinna ett aldrig så litet rum — det minsta, det
sista måhända — men dock ett rum inom Den Svenska
Litteraturen, så tag dig tillvara, kära läsare, i fall du är en blott låntagare
af vårt röda häfte, ty då måttas våra harmlösa pilar naturligtvis i
främsta rummet at dig.

Men, för att återgå till det stora Lånbibliotheket, måste vi
erkänna, att den Svenska Litteraturen, såsom sådan betraktad är, i trots
af alla påståenden om motsatsen, ganska mycket anlitad; ty
flertalet af den bildade allmänheten vill ändå gerna ha »en hum»
om dess innehåll; men dermed nog! Att sjelf tillegna sig dess
skatter, att göra sig till egare af åtminstone ett mindre urval af
dess bästa alster, dertill saknar man vanligen råd och tid — för
att icke tala om håg *). Att af fäderneslandets tänkare och skriftställare,
af dess skalder, vältalare och vetenskapsmän, göra sig vänner och
ledsagare för lifstiden, det faller knappast någon in: den ytli-

*) Att undantag finnas, behofta vi ej påpeka, men, ty värr. äro de blott
undantag från det vanliga förhållande, vi här antyda.

Tidskrift för Hemmet. II. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1860/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free