Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
om ock understundom, här som eljest, snålheten bedrar visheten.
Medgifvas måste, att, mellan en publik, som ingenting köper, och
författare, som fordra skäliga arfvoden, förläggarens ställning mången
gång tör vara ganska brydsam. Han kan ej, äfven for en god bok,
påräkna afgång för mer än en ganska inskränkt upplaga och måste
ändå uppdrifva boken till högsta möjliga pris, för att betäcka
tryckningskostnaderna och ett kanske ganska knappt tilltaget
författare-arfvode, samt hafva någon egen vinst öfrig. Med hopp om afgång
för en dubbelt större upplaga skulle deremot bokpriset kunna
nedsättas, författarearfvodet höjas, och förläggaren icke desto mindre
hafva långt större fördel af affären. Ett så lyckligt förhållande
skulle således medföra vinst för alla — för författaren och
förläggaren, så väl som för publiken. Och härmed närma vi oss,
bäfvande och vördnadsful|lt, denna tredje och sista af våra
omnämnda auktoriteter. — Publiken! hvilken stackars auctor kan
väl utan hjertat i halsgropen nämna detta fruktansvärda namn? —
Hvilken fattig skribent, med pennan på papperet, hjernan hvimlande
af idéer (alla ljusa förstås) och hjertat fullt af goda afsigter, träder väl
utan häpnad inför denna sui disant omutlige domare, helst då ban
kommer med den djerfva meningen att moralisera honom? — Icke
vi åtminstone. Men vi tala ju icke heller till den stora Publiken,
utan till dig, gode läsare, som är en så helt liten abstraction af
det stora vördnadsbjudande bela, att vi lika litet tycka oss behöfva
krusa med dig, som du kanske å din sida tänker taga åt dig
någon af alla de svåra anklagelser mot Publiken, som vi nu i djupaste
förtroende och under största tysthetslöfte tänka meddela dig,
anhållande det du med första måtte »gå ut till alla dina vänner och
bekanta och bedja dem hålla saken hemlig.»
Af det föregående anar du |ä||j att det majestätsbrott, för
hvilket vi egentligen ämna anklaga resp. Publikum, är det, att så
väsendtligen hafva bidragit till de dåliga konjunkturer, mot hvilka den
Svenska Litteraturen i så många decennier förgäfves kämpat. Vi
klaga ej öfver Publikens nyckfullhet, dess blindhet, dess orättvisa,
såsom »store och misskände författare» anse sig kunna göra. Vi
medge tvärtom, att publiken ofta rätt illa behandlas, att han tidtals
sättes på mycket klen diet — att icke säga svältkur; och man får
ej då förundra sig om hymöret blir litet vresigt. Vi klaga blott
— och det af uppriktigaste hjerta — att ban förnedrat
nationallitteraturen, till, vi upprepa det, ett Lånbibliothek. Största delen af
den läsande publiken lånar nemligen sina böcker och lägger sig
icke till mera af den utkommande litteraturen, än det som för deras
yrken eller embeten är alldeles oundvikligt. Äfven den ringaste upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
