Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
nets mångsidighet fått så mycket rikare intresse. Man förstår det
af blott de inledande orden: »Hjärne var icke endast utmärkt
kemist och läkare, utan derjemte mineralog, lyrisk och dramatisk
skald, språkforskare, statsrättslärd, fysionom, tecknare och
kopparstickare. Dessa kunskapsämnen hade han ej samlat, för att
dermed pryda en lärdomsförteckning eller till tidsfördrif. De
in-grepo alla såsom kuggar i hans lefnadshjul och fortskyndade det på
den underbara, lysande banan.«
Här får du äfven följa konstnären, den svenske
»Phidias-so-nen», Fogelberg, genom ödets vexlingar. Först under den ihärdiga
kampen mot missgynnande omständigheter, såsom lärjunge i den
hårda nödens skola, som fostrat åt Sverge så många store, kanske
dess ypperste män, sedan under striden mot olika åsigter i
konstnärliga frågor — en strid, hvars segertecken äro de nordiska
gudabilder, hvilka snart i Sveriges riksmuseum skola erhålla en plats,
värdig ämnet och mästaren. Du får följa honom under hans
sällsynt sjelfständiga konstnärsutveckling, lör hvjlken den gamla
Eddans utsago »starkström med egna vågor går genom hafvet» synes hafva
utgjort rättesnöret. Du får slutligen se honom såsom
erkänd mästare, ännu bibehållande sitt nordiska skaplynne, ehuru
omgifven af allt hvad en sydligare och måhända vekligare konstart
har mest tjusande och hänförande, tillegna||de sig af antiken allt
som var förenligt med hans inneboende egendomlighet, men aldrig
nedsjunkande till en blott härmare. Bästa beviset härpå, äfvensom
på hans sällsporda blygsamhet och älskvärdheten af hans
personlighet, finner du i några utdrag af hans bref, der ban bland annat
säger: »Jag fruktar ingenting så högt som ett ölverdrifvet beröm
......Dock, Gud skall veta att jag går rena vägar, och man
kan ej förebrå mig hjelp af värfvade troppar.»
Slutligen, efter alla dessa mer och mindre allvarliga
bekantskaper, kommer dig en gladlynt, jovialisk figur till mötes, med
nå-get bellmanianskt i tycket. Storhetens bländande insignier söker du
förgäfves hos honom, men godhetens, förnöjsamhetens, r|vickhetens
och humorns välkända och välkomna drag märker du vid första
närmande. Du läser i hans karakter såsom i en öppen bok. Med
samma barnsliga naturlighet lägger ban i dagen så viil sina
förtjenster som svagheter, och tycks aldrig falla på den tanken att
göra sig hvarken bättre eller sämre än han är. Som en gammal
vän kommer han emot dig, skämtar och skalkas med dig
under tusen lustiga infall; och blir han rätt upprymd, tycker du
dig se honom fatta sitt glas, sjunga en glädtig visa och dricka dig
till, och, innan du vet ordet af, är du en bland den humoristiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
