Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
liemans, får man dock ej föreställa sig henne under den tragiska
sänggudinnans skepnad. Hon var tvärtom ofta liflig ocli glad i sitt
sätt att vara, samt hängaf sig någon gäng åt en viss abandon,
en sprittande skämtsamhet, som ådragit henne klander af ett visst
kotteri inom den litterära verlden. En af hennes väninnor, Miss
Landon, säger i anledning häraf:
»Ju klarare solen lyser, desto skarpare framstår sktiggan.
»Denna glädtighet förnekar också ej den melankoli, som låg på
»djupet af M:rs liemans karakter. Sällskapslifvet kunde komma
»henne att säga:
»Du väcker ej den ande,
»Som slumrar i milt bröst,
»Ej kallar fram den gnista,
»Som ger den form och röst.
»Men det förmådde dock framkalla gnistorna på ytan. Jag liar
»sagt, att man kan studera en författares karakter i hans skrifter
»och M:rs liemans är ett talande exempel härpå. Poetens
känslig-»het fullkomnades hos henne af qvinnans ömhet. Man ser en natur,
»som ursprungligen varit glad, öppen och lekande, men som snart
mär-»ker att denna verlden ligger alltför tungt på densamma. Föreställ
»eder en älsklig ung flicka, begåfvad såsom M:rs liemans, då hon
»utträder i verlden, medveten om sitt snille, ty snillet måste vara
»sjelfmedvetet, full med förhoppningar och förtroende; småningom
»förbytes hoppet till fruktan och förtroendet till tvifvel; den ena
»illusionen försvinner efter den andra och kärleken, som alltför
»snart gjort bekantskap med sorgen, begråter sin flydda lycka.
»Ingen känsla är så sannt, så ofta skildrad i hennes sånger som
»denna trängtan efter tillgifvenhet, hvilken aldrig tillfredsställes. I
»huru många herrliga former återfinna vi ej denna längtan, denna
»suckan. En obetydlig tillfällighet gifver henne utkastet, men hon
»ikläder taflan sina egna färger. Häri ligger olikheten mellan
niål-»ning och poesi; målaren afbildar andra —poeten afbildar sig sjelf.»
»Om vi ej visste att denna verld endast är ämnad till en
pröfvo-»skola för en annan, en bättre, huru oförklarlig, huru hård skulle
»då ej snillets gåfva till qvinnan förefalla 1 Den djupa känslan, den
»ädla enthusiasmen, det höga sträfvandet, den fina uppfattningen
»tyckas gifna blott för att sätta sin egarinna i missförhållande till
»sin ställning. Och dock är detta väl, ty dessa gåfvor, som bilda
»en så skärande kontrast med den sjelfviskhet, den låghet, som
»omgifva dem, tala till oss om en annan verld, om sitt hem,
hvil-»ket är himmelen; sälunda styrka de ädla, de inspirerade i detta
»lifvet oss i tron på ett kommande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
