Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Män, qvinnor, barn ses skynda ur hvar hydda,
Som undangömd i blomrik trädgärd står.
Jag får ej följa dem, ty jag är bunden
Vid plågans läger, men jag prisar Dig,
Min Gud och Fader, ock för denna stunden
Och all den nåd Du har bevisat mig —
la, kanske mest för pröfningen, som lärde
Mitt hjerta inse lifvets rätta värde.
L. S.
MYRIADEN.
Uti en skog, der fogelsång
1 skuggan hördes, dagen lång,
Der bildade så mången myra
Sin lilla stat. De voro yra:
De drömde om revolution,
Och voro re’n i full action;
De ville ha en republik,
Den röda franska något lik.
De vandrade i långa rader
Med barr och strå till barrikader,
Och aldrig såg man än en tropp
Så frihets-yr, så full af hopp
Om sköna ärofulla strider
Och nya, mera gyllne tider. —
Då kom i skogen der en man,
Och snart i gräset märker han
Den oro, som i hopen jäste;
Som bäjerskt öl det for och fräste.
Hvad går åt dessa krypen då?
Så tänkte mannen — men se på! —
Ett tidningsblad i stacken råkat:
Det uppror gjort. — Ack, hvad de bråkat!
Att få det bort, — att hålla’t qvar, —
Det skiljda nit ej mödan spar.
»Nej! bryn er ej om Politiken;
»Från denna svåra bana viken
»Små stackare!» han ropte då:
»Jag kan er oro väl förstå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
